Läckage och andra arbeten- Anna Orłowskas utställning på Panoptikon Fotografins hus
12 mars – 25 april 2015
Slupskjulsvägen 26 c
Skeppsholmen, Stockholm
Curator: Hans Hedberg, Jakub Śwircz
Föreläsning av Jakub Śwircz om ny polsk fotografi 12 mars 2015 kl. 19.00
Läckage och andra arbeten / Panoptikon
Genom sin tydliga referens till filmens narrativ, kom Anna Orłowskas första arbeten tidigt att beskrivas som filmiska. Det stod klart redan i fotosviten The day before som skildrar de särskilda ögonblick av rite de passage, övergången från en roll till en annan, som inträffar i några unga kvinnors liv. Fotosviten var en del av den internationella utställningen ”reGeneration 2: Tomorrow’s Photographers Today” och ingick i ett samlingsverk med samma titel som producerats av Musée de l’Elysée i Lausanne och Aperture Foundation i New York
De scener som följer, fångar de unga kvinnorna i de knappt förnimbara makromoment när deras identiteter genomgår en förvandling. Den spänning Orłowska lyckats åstadkomma, framkallas av ett skickligt bruk av känslor, rädslor och drömmar. På så sätt uppstår de psykologiska ramar kvinnorna befinner sig inom. Redan i de första bilderna anar man att dessa ramar även kan ses som snaror eller fällor. Lyhört skildrar Orłowska hur allt det som är nytt och okänt, som exempelvis älskarinnans eller moderns roll, men också det som händer för första gången, är förenat med en känsla av fara och inre konflikt.
Framtidsdrömmar kan också vara ångestladdade. De unga kvinnorna lämnar till slut sina välkända och trygga roller för gott, utan att veta mer om sina nya roller än det de hunnit se, genom det kulturen visat dem, oftast i form av färdiga och förberedda bilder. Medvetenheten om dessa förhållanden är ytterligare något som kännetecknar Orłowskas konstnärskap. Hon flätar in befintliga bilder i sitt fotografi för att etablera en effekt av igenkänning. Trots att scenerna i The day before inte är konsekvent förbundna med varandra, ingår de ändå i ett större narrativ genom att konfrontera redan kända historier, påminna om något. De uppstår på populärkulturens magma – den knappt igenkännbara massa där allt är möjligt när det en gång visat sig.
Man får intrycket av att konstnären med sin apparat befinner sig på ett visst avstånd från denna ständigt växande blandning av tecken, märken, ikoner, signaler, texter och bilder vilket gör att hon kan betrakta och välja ut det mest intressanta för sina egna syften. Det verkar vara en av de viktigare frågorna som den samtida lavinartade produktionen av bilder, i synnerhet av fotografier, står inför. Orłowska frågar alltså redan från början efter hur de används.
Låt oss återvända till det som så tydligt präglar The day before: filmen. I likhet med Cindy Shermans klassiska arbeten lyckas Orłowska skapa en förväntan inför nästa scen och en nyfikenhet på de unga kvinnornas rörelser, men också en känslighet inför det rutinmässiga och repetitiva i deras roller. Ändå berörs inte frågan om kvinnans ställning. Svitens motiv hänvisar snarare till ungdomens problemkomplex och osäkerhet liksom själva relationen mellan filmen och fotografiet. Med anledning av den dominerande roll dessa två medier kommit att spela i den samtida kulturen vill Orłowska göra ett nytt försök, historiskt motiverat, att låta dem närma sig varandra. Redan i The day before påminner hon om att fotografiet var först, och att hon med hjälp av enskilda stillbilder kan bygga intensiva scener, fyllda av innehåll. Detsamma blir vi påminda om när vi skriver om hennes verk. Man skulle alltså behöva vända på det och tala om filmens fotografiska kvaliteter, istället för fotografiets.
Dessa undersökningar resulterade i den fotosvit som gjorde Anna Orłowska till förstapristagare på konstfotomässan Fotofever 2012: Läckage. Sviten består av ett antal suggestiva scener som arrangerats med ovanlig precision och kontroll vilket låtit Orłowskas roll som regissör nå nya höjder. Under arbetet med denna svit har hon använt sig av alla de möjligheter som både utomhusfotograferingen och den moderna studion kan erbjuda. Denna gång utgörs kärnfrågan i de skilda scenerna, som förblir omöjliga att förena till en logisk följd, av kunskapen och dess status. Här uppstår återigen en konflikt, eller ett slags kris, som Orłowska skickligt bygger upp med hjälp av ovan nämnda ramar, när åsikt och fördom, rationell förutsättning och irrationell intuition drabbar samman.
Allt detta blir hos Orłowska ett sätt att lära känna världen. Det framstår som om hennes försök att förena dessa motsättningar liksom överlagrar försöket att koppla samman filmen med fotografiet. Från det att fotografiet en gång uppfanns har det använts både för empiriskt bruk och för att utveckla och exponera den mänskliga fantasin inför åskådarna. Båda motiven löper parallellt fram till de frågor som kringgärdar vår kunskap. Rationellt sett kan man bara hävda att det som är riktigt säkert är sant. Men vad gör man då med alla de trosuppfattningar, intuitioner, misstag och sagor som genom århundradenas lopp lärt oss att hantera allt det som inte går att förklara? I Läckage försöker Orłowska återta kunskapens förlorade aspekter. Hon använder kameran illustrativt för att beskriva hur den utgör en minnesförlust genom att vara en bekväm protes: den snabba takt bilderna uppstår i har gjort dem slöare, alltmer sällan förmår vi att verkligen se dem.
Därav alla de fällor och överraskningar konstnären för in i sitt verk. I Läckage framträder bland annat: en osynlig man, en aura som hämtad ur det sakrala måleriet och ett svart hål. Meningen är att åskådaren ska ruskas om och väckas ur sin optiska apati genom att ställas inför relationen mellan sanningen och seendet. Orłowska ger här alltså en ny form åt den klassiska frågan om att se är att veta.
En fullständig tolkning av denna svit skulle inte låta sig göras utan hänvisning till Roy Anderssons filmer. Det är befogat att säga att Orłowska skapar visuella hybrider på samma sätt som Andersson. Trots att de i Orłowskas fall utgörs av stillbilder, gör den skickliga iscensättningen och sammansättningen att de kan tolkas som täta och outtalade historier, en sluten värld med en egen tyngdpunkt. Även hos Andersson uppstår den komplicerade sammankopplingen utifrån ett intresse för stillbilden. Hans filmer är långsamma och sammansatta av scener som var för sig skapar en helhet. Båda intresserar sig för att utvidga spektret över det som är möjligt och säkert och utforska intuitioner, föraningar och fördomar. Genom att se de båda konstnärernas arbeten kan åskådaren få liknande känslor. Här kvarstår mycket av de hot, den osäkerhet och katastrofstämning som vanligen återfinns i den klassiska sagans värld.
Utställningen på Panoptikon i Fotografins hus i Stockholm, som sker i samarbete med Polska institutet,är Anna Orłowskas hitintills största fotoutställning. I av Läckage och andra arbeten får vi förutom The day before och Läckage även se projektet Private maps och ett antal videofilmer och fotografier som samlats under titeln Sad woman. Det förra är en studie av kommunikationen mellan två unga människor och har fått en särskild montageform. Sad woman är en dialog mellan två medier som tar sin utgångspunkt i konstnärens självporträtt.
Anna Orłowska
Anna Orłowska har en examen i fotografi från Högskolan för film, TV och teater i Łódź (Państwowej Wyższej Szkole Filmowej, Telewizyjnej i Teatralnej w Łodzi) och från Institutet för kreativt fotografi vid Śląsks universitet i Opava (Instytucie Twórczej Fotografii na Uniwersytecie Śląskim w Opavie). Hon har nyligen fått stipendium för att vistats vid School of Visual Arts i New York.
Orłowska har haft ett antal separatutställningar: Sweet Thing på PF Gallery i Poznań, Wsiąkanie på Lookout Gallery i Warszawa, Przeciek på Fotofestivalen i Łódź. Hon har också deltagit i ett antal samlingsutställningar, bland annat på Musée de l’Elysée (Schweiz), Aperture Foundation i New York (USA), festivalen Rencontres d’Arles (Frankrike), Forward Thinking Museum (USA) och Internationella festivalen för mode och fotografi i Hyères (Fankrike). Hennes verk har bland annat publicerats i tidskrifter som British Journal of Photography (Storbritannien), Dear Dave (USA), Photo+ (Sydkorea), Der Greif (Tyskland) och Fotografia (Polen).