Under hela efterkrigstiden var dokumentärfilmen mycket viktig för den polska kulturen. Men det var inte undervisningsfilmer. Visserligen gjordes hundratals populärvetenskapliga filmer för skolor och vuxenkurser men de hade aldrig samma status som den konstnärliga dokumentärfilm som beskriver och tolkar verkligheten. Huvuddelen av polska dokumentärfilmer producerades, sedan 1950, i Dokumentär-filmstudio i Warszawa. Fram till 80-talet spelades dokumentärfilmer som förfilmer på biograferna. De bästa av filmerna var ibland så samhällskritiska att censuren inte tillät någon visning.

Polsk dokumentärfilm

Den första festivalen för dokumentärfilmer var Kortfilmsfestivalen i Krakow som började i nationell skala 1961 och som en internationell festival 1964. Festivalen organiseras ännu idag. Denna kortfilmsfestival har alltid varit dominerad av dokumentärfilmer. Festivalens första pris gick 1961 till Kazimierz Karabasz’ Musikanter. Det var Karabasz (f. 1930) och Jerzy Bossak (1910-1989), som var normgivande för polska dokumentärfilmens „etik och estetik”. Båda undervisade vid Filmhögskolan i Lódz…

Återgång till demokratisk normalitet

Den politiska situationen i Polen har förändrats på ett dramatiskt sätt sedan 80-talet. Krigstillståndet 1981 stoppade under en tid all produktion av dokumentärfilmer. 1989 innebar stora demokratiska förändringar som för filmen började redan 1987 med nya film lagen, som tillät privat filmproduktion. De förändringar som följde var typiska för ett land med 40-årig erfarenhet av ett totalitärt system med allsmäktig censur. Man skulle ta igen allt i ultrarapid…

Lozinski – skolan

Marcel Lozinski (f 1940), räknas till de mest framstående regissörerna. Han tillhör samma tradition som Krzysztof Kieslowski men har förblivit trogen dokumentärfilmen. Han är intresserad av det vardagliga, söker inte sensationer men är inte heller rädd för att igångsätta händelser. Bland filmer gjorda på 90-talet bör främst nämnas. 89 mm från Europa (1993) som visar skillnaden i spårbredden som utgör gränsen mellan Europa och f d Sovjetunionen.

Fidyk – skolan

Fidykskolan ser inte det intressanta i vardagen. Man anser att dokumentärfilmen skall vara en attraktiv föreställning som kan tävla med Hollywoodproduktioner. Det finns ett stort intresse för dokusåpor, som så framgångsrikt introducerades i Polen av Andrzej Fidyk (f 1953), sedan 1996 chef för Polska Televisionens dokumentärfilmredaktion. Dokumentserier „Tid för dokument” och „Håll ögonen öppna” har mycket höga tittarsiffror…

Historiska dokumentärfilmer

I början av 90-talet skapades flera historiska dokumentärfilmer, som ansågs mycket viktiga för fylla s. k. vita fläckar, som tidigare inte fått tas upp för censuren. Flera handlade om olika händelser viktiga för Polens historia, bl. a om åren 1918-1921: då Polen återfått sitt oberoende. Om detta handlade två filmer av Wincenty Ronisz av 1992: A jednak Polska – 1918-1921 och Polskt – bolsjeviskt krig, och också Zbigniew Kowalewskis om Lvovs försvar 1918 Allt för unga örnar (1992). En långfilmsdokumentär av Marek Drazewski „… och förräderi” (1991) använde arkivmaterial för att visa Polens utrikespolitik fram till andra världskriget..

Biografier

En speciell grupp av dokumentärfilmer handlar om biografier av kända personer. Bland många filmer om påven kan tre nämnas – Pontyfikat (1997) av Andrzej Trzos-Rastawiecki, Var inte rädda! (1998) av Krzysztof Zanussi samt Autodafe (1999) av Ewa Swiecinska. Även polska politiker porträtteras i Hoppets kurir (1992) av Zbigniew Kowalewski (Jan Nowak-Jezioranski) och Redaktör (1994) av Ignacy Szczepanski (Jerzy Giedroyc)..

Biografiska noter

Ewa Borzecka (f. 1960)
Journalist. Belönad för sina två första dokument – Jag föddes till ängel (1987), Sheriffens sak (1988) – fick hon bronshästar vid festivalen i Kraków. Under 90-talet tar upp samhällsproblem för de sämst ställda – Kvinnor, katter, barn (1995), Tretton (1996 r., Grand Prix vid Balticum festivalen på Borgholm), Arizona (1997, Guldhästen i Kraków), Dem (1999).

Andrzej Fidyk (f. 1953)
Chefredaktör för dokumentredaktioner i polsk TV, skapare av dokument serien „Dags för dokument”. Hans debutfilm Idzie Grzes przez wies (1983) fick bronshästen i Krakow. Sedan dess blev alla hans filmer erkända och belönade, bl. a. President (1985, Silverhästen och silverdraken i Kraków), Defilering (1989, Grand Prix i Leipzig och Mannheim, Silverhästen i Kraków), Ostatki (1990), Rysk strip-tease (1992), Staszeks dröm i Teheran (1993), Carneval – världens största party (1995), Kiniarze z Kalkuty (1998, Grand Prix i Strasbourg).

Marcel Lozinski (f. 1940)
Diplomstudier vid Tekniska Högskolan i Warszawa och regi vid Filmhögskolan i Lódz. Under 80-talet spelade han i samarbete med fransk TV en dokumentserie 1945-1989 (1989) – översikt i Polska Folkrepublikens historia. Världsberömd med filmer från 90-talet:Katynskogen (1990), 89 mm från Europa (Grand Prix i Oberhausen, Oscarsnominering), Allt kan hända (1995, Grand Prix i Kraków), Bara det inte gör ont (1998, Grand Prix i Leipzig).

Pawel Lozinski (f. 1965)
Regi vid Filmskolan i Lódz. Debuterade med långfilmsdokumentären Födelseplatsen (1992). Samarbetade med Krzysztof Kieslowski bl. a Hundra år på bio (1995) enl. Kieslowskis idé. Han förenar vardagen med existentiella frågor bl. a i två filmer av 1999: En sån historia och Systrarna (bl. a guldhästen och silverdraken i Kraków, Grand Prix i Leipzig).

Grzegorz Królikieiwcz (f. 1939)
Regissör till flera belönade filmer (bl. a Lord Jims sak, 1970; Gråt inte, 1972; Föregångare, 1988; Nystart, 1991), spelfilmer (bl. a Pekosinski fallet, 1993), och också experimentella TV – föreställningar (bl. a Faust, 1976; Ide och svärd, 1979). Också filmteoretiker.

Dariusz Jablonski (f. 1961)
Diplom vid Filmhögskolan i Lódz. Hans Fotograf (1998) fick flera priser och utmärkelser. Assistent till Krzysztof Kieslowski i En kort film om kärlek och En kort film om konsten att döda. Producent och ägare till „Apple Film Production”. Sedan 1999 ordförande för Oberoende Filmproducenternas Förening.

Maciej Drygas (f. 1956)
Registudier i Moskva. Filmer: Viktlöshetstillstånd (1994), Hör mitt rop (1991). Samarbetade med Krzysztof Kieslowski i filmen Slumpen (1981).

Dokumentär och kortfilmsfestivalen Dokumentär och kortfilmsfestivalen i Kraków sedan 1961 (nationell), sedan 1964 också internationell. Den nationella delen suspenderades 1990 under sju år. Den internationella festivalens jury belönar med „Gulddraken”, den nationella med „Guldhästen”.

Polska dokumentfilmer belönade i Krakow under 90-talet.

1991

  • Hör mitt rop av Maciej Drygas – „Silverdraken”.

1995

  • Allt kan hända av Marcel Lozinski – „Grand Prix – Gulddraken”.

1997

  • Den lyckligaste människan av Barbara Balinska och Krzysztof Kalukin – „Guldhästen”.
  • Svarta tulpaner av Jan Sosinski – „Silverhästen”.

1998

  • Ett steg av Marek Piwowski – „Bronsdraken”.
  • Gör mig till en lång orm av Maria Zmarz-Koczanowicz – „Bronsdraken”.
  • Arizona, av Ewa Borzecka – „Guldhästen”.
  • Sibirisk lektion av Wojciech Staron – „Silverhästen”.

1999

  • Systrar och En sån historia av Pawel Lozinski – „Guldhästen”.
  • Pappa, I Love You av Piotr Morawski – „Silverhästen”.

2000

  • Benek Blues, av Katarzyna Maciejko-Kowalczyk – „Guldhästen”.
  • Jan Lebenstein-en eremits dagbok, av Andrzej Wolski – „Silverhästen”.

Läs mer om Polsk dokumentärfilm…