Begreppet ”den polska tonsättarskolan” myntades i början av 60-talet framför allt av den tyska musikkritiken. Detta begrepp skapades för att beskriva den specifika stilen i polsk musik där klangfärgen är grundläggande för musikverkets struktur. Tillblivelsen av ”den polska tonsättarskolan” blev möjlig tack vare det politiska tövädret efter Stalins död. Då förkastades socrealismen inom kulturen. En stor betydelse för ”den polska tonsättarskolan” hade också en internationell samtidsmusikfestival „Warszawska Jesien” som inleddes i oktober 1956.
Flera riktningar, flera dimensioner
De främsta företrädarna för denna estetiska riktning i den polska musiken är framför allt Witold Lutoslawski (1913-1994) samt Krzysztof Penderecki (f. 1933) och Henryk Mikolaj Górecki (f. 1933), och dessutom – Kazimierz Serocki (1922-1981) och Tadeusz Baird (1928-1981), Wojciech Kilar (f. 1932), Witold Szalonek (f. 1927), Boguslaw Schaeffer (f. 1929) och Wlodzimierz Kotonski (f. 1925).
Krzysztof Penderecki
Krzysztof Pendereckis musik började vinna mark i slutet av femtiotalet. Tonsättarens tonmodernitet koncentrerades i början på otraditionella sätt att artikulera toner genom stråkinstrument, som behandlades som slagverk. Samtidigt utvecklade Krzysztof Penderecki en tekniskt avancerad metod att använda clusterbindningar, dvs klangkomplex skapade av gränsande toner. Genom tonglidning och clusterbindningar skapade Penderecki ett individuellt och idiomatiskt ljud.
Henryk Mikolaj Górecki
Jämnårig med Krzysztof Penderecki, sedan början av 1960-talet en av ledande gestalter i den polska tonsättarskolan, Henryk Mikolaj Góreckis internationella karriär inleddes tack vare den kommersiella framgången av III Symfonin – Klagosångsymfoni (1976) i början av 90-talet.
”Den polska tonsättarskolan”
Fenomenet ”den polska tonsättarskolan” skall betraktas mera bildligt än bokstavligt. Tonsättare som ingår i denna skola är lika i mycket (huvudsakligen klangfärgens dominans), men tillämpar individuella estetiska och tekniska lösningar. Särarten i Kazimierz Serockis musik ligger inte bara i den briljanta koloristiken, som ofta är ett resultat av ovanliga instrumentala sammansättningar och ljudteknik utan också i hans speciella topofoni. Tadeusz Bairds musik har en speciell expression som härrör ur den tolvtonsteknik han tillämpar. Han brukar beskrivas som 60- och 70-talens framstående lyriker och romantiker.
1900-talets sista decennium
De tonsättare som är mest närvarande i 1990-talets polsk musik är födda efter andra världskriget. De främsta är: Eugeniusz Knapik (f 1951) och Pawel Szymanski (f 1954). Eugeniusz Knapik skrev under hela 1990-talet en operatrilogi The Minds of Helena Troubleyn, tillsammans med den belgiske dramatikern och målaren Jan Fabre. Musiken kan beskrivas som ”originellt eklektisk”. Har även skrivit Up into the Silence (1996-2000), sång för sopran, baryton, stråkkvartett och symfoniorkester.
Den yngsta generationen
De främsta ur den yngsta generationen är: Hanna Kulenty (f 1961) och Pawel Mykietyn (f 1971). Kulentys ljudaggressiva estetik under 80-talet (Ad unum för orkester, 1985; två Symfonier, 1986, 1987; Arcus för 3 slagverk, 1988; Perpetuus för kammarorkester, 1989), ändras under 90-talet till minimalistisk med melodisk narration (II Pianokonsert, 1991; I Violinkonsert, 1993; Sineqan Forte för cello och orkester, 1994; Going Up för kammarensemble, 1995). Framgången med operan The Mother of the Black Winged Dreams på Musikteaterbiennalen i München (premiär – 9 december 1996) gör Hanna Kulenty till en huvudperson inom polska samtidsmusiken.
Polska utmärkelser
- 1958 Constantin Regamey: 5 Etyder för sopran och orkester.
- 1959 Tadeusz Baird Fyra essäer; Witold Lutoslawski Sorgemusik.
- 1961 Krzysztof Penderecki Till Hiroshimas offer.
- 1963 Tadeusz Baird Variationer utan tema; Romuald Twardowski Antifoner.
- 1964 Witold Lutoslawski Trois poèmes d’Henri Michaux.
- 1966 Tadeusz Baird Fyra dialoger.
Polska festivaler och tävlingar
- Internationella Samtidsmusikfestivalen ”Warszawska Jesien”.
- Polska samtidsmusikfestivalen ”Poznanska Wiosna”.
- Lutoslawskiforum (Warszawa, Lublin, Opole).
- Lutoslawskis Internationella Samtidsmusikfestival i Szczecin.
- Polska Samtidsmusikfestivalen ”Musica Polonica Nowa”.
- K. Serockis Internationella Tonsättarfestival.
- Warszawas Musikmöten.
- Krakówtonsättarnas musikdagar.
- Musikdagar i Slask.