1980-talet innebar en stor förändring i de konsttraditioner som dittills gällt i Polen. Först och främst förändrades den avantgardistiska traditionen, som är mycket stark tack vare två stora polska konstnärer Wladyslaw Strzeminski (1893-1952) och Katarzyna Kobro (1898-1952). Strzeminskis ”unism” inom måleri och den tidsrymdsmässiga rytmen i Kobros konstruktioner är klassiker inom Europas ”första” avantgarde.
”Första” och ”andra” avantgarde
Under 80-talet, efter den stora postmodernistiska offensiven, började man återigen intressera sig för internationellt erkända nyavantgardister från 60-talet. Roman Opalka (f 1931) hade stort inflytande över Wlodzimierz Pawlak (f 1957). Svart-vita, ”slumpartade” geometriska dukar av Ryszard Winiarski (f 1936) blev viktiga för unga konstnärer som Jerzy Truszkowski (f 1961) och Robert Maciejuk (f 1965). Mångfacetterade verk av Krzysztof Wodiczko (f 1943) hade stort inflytande över den samhällsinfluerade konsten under 90-talet.
”Kraków Gruppen”
En annan tradition i samtida konsten i Polen skapades av en grupp konstnärer i Kraków som 1946 organiserade Första Utställningen av Modern Konst. Gruppens ledare var Tadeusz Kantor (1915-1990), en mycket säregen, modig, provokativ avantgardistisk konstnär, motståndare till det han kallade för ”officiellt avantgarde”. ”Krakowgruppen” består av individualister som inte låter sig sorteras i olika grupper och ismer, och som av kritikerna anses fascinerade av surrealismen. I utställningen 1948 deltog så framstående polska konstnärer som Jadwiga Maziarska (f 1913) och Jerzy Nowosielski (f 1923). Jadwiga Maziarska är en av de första abstrakta målarna. Samma gäller Jerzy Nowosielski, unitarist, teolog och en framstående ikonmålare. Hans abstrakta dukar, stilleben och landskap men också kyrkomålningar uttrycker, trots olika stilar och ämnen, alltid en eftertanke över verklighetens andliga dimension.
Den polska affischskolan
Liberaliseringen i slutet av 50-talet är ett fantastiskt exempel på modernismens genombrott, inte bara Krakówgruppen med Tadeusz Kantor utan också den polska affischskolan med Henryk Tomaszewski (f 1914) i spetsen. Affischerna var filosofiska, sammanfattande och sparsamma på gränsen till abstrakta men med stora sociala ambitioner.
Folkkonsten
Folkkonsten har praktiskt taget försvunnit som företeelse inom samtida konst i Polen. Bara två konstnärer Jerzy Beres (f 1930) från Kraków och Wladyslaw Hasior (1928-1999) från Zakopane lyckades skapa intressanta verk med anknytning till folkkonsten. Beres skapar absurda träkonstruktioner som används till olika performances. Hasior skapade mycket expressiva kompositioner i anknytning till polska myter.
Postmodernism och ny media
Konstnärer som började sin bana under 80-talet har inte bara fått ta del av 1900-talets konsttradition utan också aktivt deltagit i den postmodernistiska diskussionen och utvecklingen av ny media som inleddes redan på 70-talet. Józef Robakowski (f 1939) bildade 1970 Filmformens verkstad i Lódz, som sysslade med strukturfilm och experimental video. Till verkstadens medarbetare hörde bl. a Zbigniew Rybczynski, Oscarvinnare 1983 för animerade filmen Tango. Även Zbigniew Warpechowski (f 1938), idag veteran inom den europeiska performance, hade sin bästa tid under 70-talet. Då inleddes också Krzysztof Wodiczkos internationella karriär med projektioner av diabilder på viktiga byggnader. Sedan ett dussin år gör han också prototyper till olika fordon (Pojazd dla bezdomnych; Laska tulacza) och har en mycket stark ställning både i Europa och USA.
Kyrkans utställningslokaler och sakral konst Det som kännetecknade den polska konsten under 80-talet var de nära band den hade med Katolska kyrkan, den enda institutionen som alltid varit oberoende i Polen. Repressionen och konstnärerna bojkott av officiella institutioner ledde till att sakrala lokaler användes för utställningar. Många unga konstnärer började intressera sig för sacrum och Jerzy Nowosielskis konst och teorier uppskattades. Men den trenden var bara flyktig och hade marginella former, som t ex hos Jerzy Kalina (f 1944) och Wlodzimierz Pawlak (f 1957).
Biografier
De konstnärer som började under 80-talet, och i synnerhet medlemmarna i ”Gruppen”, var påverkade av Andrzej Wróblewski (1927-1957). Hans väg från abstraktion genom socrealismen till symboliska bilder av biografisk karaktär inspirerade dem. Biografin var en väg för de yngre konstnärerna som Miroslaw Balka och Krzysztof Bednarski.
Återgång till traditionella genre
Unga 80-talskonstnärer konfronterade konsten av ett tidigare årtionde med den situation de befann sig i under krigstillståndet. Bara de bästa kunde motstå den politiska tolkningens tvetydigheter. Konstverkens experimentella karaktär gjorde de obegripliga för de flesta men bekväma för makthavare.
Konsten och det politiska genombrottet
Motståndets tid, 80-talet, avslutades med stora förändringar i statens kulturpolitik. Det var dock inte bara positiva förändringar. Å ena sidan man fick fri tillgång till den ocensurerade kulturen, å andra sidan drabbades den ekonomiskt svaga gruppen, som tidigare garanterats existensminimum men förlorat det i den fria marknaden.
Mellan media och kropp
Efter 1989 upphörde konstens intresse i politik. De politiska motiven kan bara märkas i Jerzy Truszkowskis måleri och i monumentalfoto av Zofia Kulik (f 1947). I båda fallen har vi den totalitära maktens symboler, politiskt spel och betraktelse över alla totalitära system. En återgång till ny media (fotografi, video, billboard, TV, elektronisk överföring) tycks vara kännetecknande för den polska konsten i seklets sista decennium.
Biografiska noter
Magdalena Abakanowicz (f. 1930), Monumentala rymdtextilier kallade för abakaner och skulpturer; en av internationellt mest kända polska konstnärer.
Pawel Althamer (f.1967) Performer, skulptör, video, lärjunge till Grzegorz Kowalski; deltog i Documenta i Cassel.
Miroslaw Balka (f. 1958), Skulptör, uppmärksammad vid Biennalen i Venedig 1992; hans verk finns på världens viktigaste museer.