Utmaningar

Utmaningar för 90-talets polska prosa. Början av 80-talet var mycket ogynnsam för romanens utveckling. De historiska händelserna gynnade dokumentära genre som dagbok, reportage etc. Samhället var polariserat och båda sidorna hade svårt att smälta obekväma sanningar.

Den litteratur som skrevs efter kommunismens fall 1989 hade inga nya utmaningar, var mer traditionell än sökande, a-historisk med rötter i myter och nostalgier. Den nya verkligheten ställde romanen inför nya utmaningar, att beskriva sig själv och världen och att finna en genre som bäst fyller detta syfte.

MIMESIS: att söka sanningen, riva gamla och skapa nya myter.

”Att visa världen” är att kunna beskriva det som styr nutiden och ordningen, att förklara meningen med livet. I denna utmaning finns en inbyggd konflikt mellan författarens som idealiserar det förflutna och skapar myter och de som är kritiska och river myter.

Att söka sanningen om världen

Flera polska författare ansåg det som sin plikt att värna om nationens historia. Under 90-talet tog man upp svåra historiska problem. Polska författare liksom andra författare i f d sovjetblocket motsatte sig preskriberingen av det förflutna och ansåg som sin plikt att värna om nationens historia. Deras prosa försöker slå vakt om historien. Under 90-talet tar man upp svåra polska frågor, som polsk-judiska relationer (Hanna Krall Sublokatorka; Henryk Grynberg Drohobycz, Drohobycz; Wilhelm Dichter Kon Pana Boga; Szkola bezbozników; Roman Gren Krajobraz z dzieckiem; Andrzej Szczypiorski Gra z ogniem; Marek Bienczyk Tworki), polska GULAG -fångar (Andrzej Kalinin I Bóg o nas zapomnial; Piotr Bednarski Blekitne sniegi), svåra samhällsproblem (Janusz Krasinski Na stracenie; Twarza do sciany; Niemoc). Det som behövs är böcker som visar historiens mekanismer, som romaner Sny i kamienie och W czerwieni av Magdalena Tulli.

Myten om den heroiske emigranten

Under 70- och 80-talen var myterna (om patriotism, ärlighet och mod) en del av det kollektiva medvetande som hjälpte folk att stå ut med totalitarismen. Efter det stora genombrottet 1989 fick flera myter revideras. Först var det föreställningen om polackerna i exil.
Det finns flera framstående litterära verk kritiska till livet i exil. Trans-Atlantyk av Witold Gombrowicz, Jezioro Bodenskie av Stanislaw Dygat, Moniza Clavier av Slawomir Mrozek visar det groteska i exillivet.
90-talets författare följer denna tradition. Romaner av Edward Redlinski Dolorado; Szczuropolacy, Jacek Kaczmarski Autoportret z kanalia, Krzysztof Maria Zaluski Tryptyk bodenski; Szpital Polonia, Janusz Rudnicki Mozna zyc; Piotr Siemion Niskie Laki ger en föga smickrande bild av polackerna i exil.

Den patriotiska polacken

90-talets romaner tog också upp de problem som kunde uppstå i ett land som återfått demokrati efter 50 år av ofrihet. Först kom uppgörelsen med vissa företrädare för den antikommunistiska oppositionen som efter 1989 skaffade sig förmåner och skrev heroiska memoarer. En rak motsats till de idealiserande memoarerna är Choroba wiezienna av Janusz Anderman, om f.d. internerad som inte kan hitta sin plats i det demokratiska Polen.

Den viktigaste uppgörelsen med 80-tals myter är en roman av Jerzy Pilch Spis cudzoloznic, där författaren beskriver den tragiska absurditeten i ”efterkrigstillståndet” där man oscillerar mellan den triviala verkligheten och det högtravande förflutna. Pilch följer en tradition av Gombrowicz, Dygat och Konwicki. Även i verk av Janusz Rudnicki (Mozna zyc, Cholerny swiat, Tam i z powrotem po teczy), uppträder författaren som en narr.

Demokrati utan brister

I sin kamp för demokrati drömde polackerna om rättvis kapitalism och ett samhälle där solidariteten består vid sidan av marknadskrafterna och alla är rättfärdiga. Den kritiska romanen visade att ett systemskifte innebar förändringar i mentaliteten. Om detta handlade Marek Nowakowskis Homo Polonicus; Grecki bozek, Tadeusz Konwickis Czytadlo, Piotr Wojciechowskis, Szkola wdzieku i przetrwania och Andrzej Stasiuks Dziewiec. Alla samhällsromaner var mycket negativa till den nya samhällsklassen.

Man började också kritiskt granska familjerelationer (Zyta Rudzka Biale klisze; Izabela Filipiak Absolutna amnezja; Kinga Dunin Tabu; Obciach; Malgorzata Saramonowicz Siostra; Malgorzata Holender Klinika lalek)..

Skapande av myter

Förutom den samhällskritiska litteraturen som har till sin uppgift att riva ner myter finns verk som idealiserar det förflutna, som står i motsättning till nutiden. Städerna beskrivs som harmoniska platser där människan blir ett med naturen. Som Vilnius i Bohin av Tadeusz Konwicki, Zamosc i romaner av Piotr Szewc (Zaglada oraz Zmierzchy i poranki), Gdansk hos Stefan Chwin (Krótka historia pewnego zartu) och Pawel Huelle (Weiser Dawidek; Opowiadania na czas przeprowadzki; Pierwsza milosc i inne opowiadania) etc.

De flesta ”hembygder” som beskrivs har malts sönder av historien som fördrev judarna från Zamosc (Piotr Szewc Zmierzchy i poranki), tyskarna från Wroclaw (Andrzej Zawada Breslaw), polackerna från Västukraina och Litauen (Anna Bolecka Bialy kamien). Det farliga idag är inte historia utan intolerans, det handlar Stefan Chwins, Hanemann och Esther om.

Hembygderna hotas också av masskulturen, som Arkadia i Wlodzimierz Kowalewskis Powrót do Breitenheide, Galicja i Opowiesci galicyjskie av Andrzej Stasiuk, kasjubisk Norra Atlantis hos Zbigniew Zakiewicz i Ujrzane, w czasie zatrzymane.

Den biografiska utmaningen

1989 uppstod en situation i den polska litteraturen då både ”gamla” och nya författare måste komma med något nytt. Äldre författare kom då ut med sina barndomsminnen, som Kazimierz Orlos (Niebieski szklarz) och Julian Kornhauser (Dom, sen i gry dzieciece). De inledde en mycket viktig riktning under 90-talet, skönlitterära biografier, som bygger på en europeisk tradition från Goethe till Grass om barndomen och invigningen i vuxenlivet. Det ser man hos Pawel Huelle i Weiser Dawidek; Opowiadania na czas przeprowadzki; Pierwsza milosc i inne opowiadania; Aleksander Jurewicz i Lida; Pan Bóg nie slyszy gluchych; och Krótka historia pewnego zartu av Stefan Chwin.

Det finns också ”initieringsromaner” som är rent fiktiva, (Tomek Tryzna Panna Nikt; Manuela Gretkowska Kabaret metafizyczny; Olga Tokarczuk Podróz ludzi Ksiegi och E.E.; Andrzej Stasiuk Bialy kruk i Przez Rzeke; Izabela Filipiak Absolutna amnezja).

Efter 1989 började litteraturen ta upp frågan om människans rötter. En romanhjälte som förlorat sina rötter ett oroande element hos Manuela Gretkowska My zdies’ emigranty; Izabela Filipiak Absolutna amnezja; Krzysztof Maria Zaluski Tryptyk bodenski; Szpital Polonia; Zbigniew Kruszynski Schwedenkräuter; Bronislaw Swiderski Slowa obcego. Mest typiska är dock hjältar som väljer sin rotlöshet, som hos Gretkowska Tarot paryski; Kabaret metafizyczny; Podrecznik do ludzi; Filipiak Smierc i spirala; Natasza Goerke Fractale; Ksiega Pasztetów; Pozegnania plazmy; Marek Bienczyk Terminal.

Berättelsens återkomst

Det var först i slutet av 80-talet som berättelsen återigen blev en del av litteraturen. Tidigare verkade ingen vara intresserad längre att berätta någon historia. Under 90-talet kom fantastiska berättelser av Pawel Huelle (Vem var Dawid Weiser), Max Lars (eller Stefan Chwin, Czlowiek-litera; Ludzie-skorpiony), Tomek Tryzna (Panna Nikt), Olga Tokarczuk (Podróz ludzi Ksiegi). Fiction firade stora framgångar, mest lästa var böcker av Andrzej Szczypiorski (Poczatek; Noc, dzien, noc; Amerykanska whisky; Autoportret z kobieta) och Maria Nurowska (Hiszpanskie oczy; Postscriptum; Panny i wdowy). Andrzej Sapkowski, är den mest berömde polske ”fantasy” författaren. Hans upplagor utomlands kan jämföras med Stanislaw Lems. Sapkowskis berättelser är mycket intressanta med både fantasi och språkrikedom, de bygger på slavisk mytologi, medeltida sägner och myter och handlar om kampen mellan det goda och det onda.

Sapkowskis enorma popularitet påverkade den stora framgången för berättande litteratur. Under 90-talet utgavs flera berättelser, som Tadeusz Konwickis Bohin; Czytadlo; Pawel Huelles Weiser Dawidek; Andrzej Stasiuks Bialy kruk; Stefan Chwins Hanemann; Antoni Liberas Madame, Siostra av Malgorzata Saramonowicz, Marek Bienczyks Terminal; Wlodzimierz Odojewskis Oksana, Olga Tokarczuks E.E.; Christian Skrzyposzeks Mojra, Gustaw Herling-Grudzinskis Goracy oddech pustyni; Biala noc milosci, som är skrivna som pastisch och med viss eftertanke i själva intrigen.

Romanparodi

Berättelsen var inte den enda lösningen på romanens formproblem. Under 90-talet fanns två andra tendenser. Den första var en romanparodi (Pawel Dunin-Wasowicz Rewelaja; Marcin Wronski Obsesyjny motyw babiego lata; Andrzej Tuziak Ksiega zaklec; Cezary Domarus Caligari express; Marek Gajdzinski Glowa konia; Anna Burzynska Fabulantant). Författarna ifrågasatte berättelsens huvudingredienser och underströk det tillgjorda. Dessa verk är destruktiva med många antydningar.

Den oepiska prosan

Det andra sättet att frångå berättelsen är den oepiska modellen. Denna modell har långa traditioner från mellankrigstiden (Bruno Schulz, Witold Gombrowicz, Stanislaw I. Witkiewicz) och är mycket känd i den europeiska litteraturen (narrativa romaner av Cervantes och Sterne och prosadikter av Lautréamont och Gide). Författaren använder poetiska stiliseringar och blandar episka och lyriska element. Handlingen styrs inte av kronologin utan snarare av verbala associationer. Om berättaren dyker upp så får han fritt avbryta handlingen till fördel för kommentarer eller associationer.

Sådana egenskaper har verk av Marek Bienczyk (Terminal; Tworki), Natasza Goerke (Fractale; Ksiega Pasztetów), Aleksander Jurewicz (Lida; Pan Bóg nie slyszy gluchych), Zbigniew Kruszynski (Schwedenkräuter; Szkice historyczne), Jerzy Pilch (Inne rozkosze; Tysiac spokojnych miast), Zyta Rudzka (Biale klisze; Uczty i glody), Grzegorz Strumyk (Zaglada fasoli; Kino-lino), Tadeusz Komendant (Lustro i kamien), Jakub Szaper (Jakub Bulanda; Narogi i patrochy), Magdalena Tulli (Sny i kamienie; W czerwieni).

Roman utan konsekvens

Den mest intressanta och svårbegripliga genren verkar vara den narrativa ”röran” som hör till traditionen a icke-bundna verk vilket innebär att verket inte är någon helhet – vare sig i handling, genre eller estetisk. Narrationen är associativ och drivs av möjligheter. Det romanliknande verket kan innehålla porträtt, anekdot, skiss, kommentar eller anteckningar. I böckerna av Tadeusz Konwicki (Pamflet na siebie), Manuela Gretkowska (Tarot paryski; Kabaret metafizyczny), Anna Nasilowska (Domino. Traktat o narodzinach), Zbigniew Zakiewicz (Ujrzane, w czasie zatrzymane), Czeslaw Milosz (Abecadlo; Inne abecadlo, Piesek przydrozny), Andrzej Stasiuk (Dukla), Olga Tokarczuk (Dom dzienny, dom nocny), Krzysztof Rutkowski (Pasaze paryskie; Raptularz konca wieku; Smierc w wodzie), Pawel Huelle (Inne historie) är författarens fria uttryck samordnade på olika sätt, t. ex. alfabetiskt, och visar det godtyckliga i varje ordning.

Biografiska noter

  • Magdalena Tulli (f 1955), Debuterade med Sny i kamienie (1995). Hennes roman W czerwieni nominerades 1999 till „Nike” -priset.
  • Olga Tokarczuk (f 1962), Romaner Podróz ludzi ksiegi (1993), E.E (1995). Nike-nomineringar för Prawiek i inne czasy (1996) samt Dom dzienny, dom nocny (1998).
  • Andrzej Stasiuk (f 1960) Poet, prosaist. Dikter. Mury Hebronu (1992), Wiersze milosne i nie (1994), prosa Bialy kruk (1996), Opowiesci galicyjskie (1995), Przez Rzeke (1992).
  • Krzysztof Myszkowski (f 1952) Romaner Pasja wedlug swietego Jana (1991), Kozi rog (1995), Funebre (1998).
  • Krzysztof Maria Zaluski (f 1963). Prosaist, journalist, pjäs- och filmmanusförfattare. Debut 1996 med samlingen Tryptyk Bodenski. Författare till Szpital Polonia (1999). Bor i Tyskland där han ger ut den litterära kvartalsskriften „Bundesstrasse 1″.
  • Manuela Gretkowska (f 1964), skriver poesi och prosa, Romaner My zdies’ emigranty (1991), Tarot paryski (1993), Kabaret metafizyczny (1994), Podrecznik do ludzi (1996) samt manusförfattare till Andrzej Zulawskis film Szamanka. Berättelser Namietnik (1998) och Swiatowidz (1998).
  • Adam Wiedemann (f 1967) skriver poesi och prosa, musikkritiker. Diktsamlingar, 1996 Samczyk, 1997 Bajki zwierzece. Prosa: Wszedobylstwo porzadku (1998), Sek pies brew (1999).
  • Jerzy Pilch (f 1952) skriver också kåserier. Prosasamling Wyznania twórcy pokatnej literatury erotycznej, 1989. Romaner Spis cudzoloznic (1993), Inne rozkosze (1995), Tysiac spokojnych miast (1997), Monolog z lisiej jamy (1996). Kåserier: Rozpacz z powodu utraty furmanki (1994), Tezy o glupocie, piciu i umieraniu (1997), samt Bezpowrotnie utracona leworecznosc (1998).
  • Pawel Huelle (f 1957), författare till Weiser Dawidek (1987), Opowiadania na czas przeprowadzki (1991), Dikter (1994), Pierwsza milosc i inne opowiadania (1996), radio och teaterpjäser.
  • Stefan Chwin (f 1949) prosaist, litteraturhistoriker och kritiker, romaner Hanemann (1995) och Esther (1999).
  • Izabela Filipiak (f 1961), prosasamling Smierc i spirala (1961), roman Absolutna amnezja (1995), berättelser Niebieska menazeria (1997), boken Twórcze pisanie dla mlodych panien (1999), litteraturkritik och essäer.
  • Kinga Dunin (f 1953), kultursociolog, litteraturkritiker, författarinna till en feministisk bok Tao gospodyni domowej och romaner Tabu (1999) och Obciach (1999).
  • Piotr Siemion (f 1961), författare, översättare av engelsk och amerikansk litteratur, doktor i filosofi och juridik vid Colombia University, författare till Niskie laki (2000).
  • Grzegorz Strumyk (f 1958), författare, målare och fotograf. Debuterade 1992 med novellsamlingen Zaglada fasoli. Diktsamling Bezspojrzenie (1994) samt prosa: Kino-lino (1995) och Podobrazie (1997).
Prosa från Polen

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.