År 2014 skulle Jan Karski ha fyllt 100 år. Det polska parlamentet, sejmen, beslöt därför att utropa 2014 till ett Karskiår.
Jan Karski var legendarisk för sin verksamhet som kurir mellan den polska exilregeringen och motståndsrörelsen i det naziockuperade Polen under andra världskriget. Redan 1942 gav han västmakternas högsta ledare en utförlig rapport om den pågående förintelsen av Polens judar och vädjade om snabba aktioner för att rädda dem – utan resultat. Det israeliska Yad Vashem-institutet har tilldelat honom utmärkelsen Rättfärdig bland folken och 1994 utsågs han till hedersmedborgare i staten Israel.
Jan Karski föddes som Jan Kozielewski, Karski var från början ett täcknamn som han använde under sitt arbete i motståndsrörelsen. Han växte upp i staden Łódź, i en katolsk familj men i en stadsdel som beboddes av många judar. Han utbildade sig till artilleriofficer och senare till diplomat. I slutet av 30-talet arbetade han för det polska utrikesministeriet.
I samband med den tyska invasionen i september 1939 inkallades han, i likhet med alla andra vapenföra män, till krigsmakten. Efter ett par veckor gav sig även Sovjetunionen in i kriget och ockuperade östra delen av Polen, medan tyskarna ockuperade västra delen. Karskis militärförband försökte fly utomlands men togs till fånga av Röda armén och sattes i ett fångläger. Karski såg till att klä sig i en menig soldats uniform, och tack vare det släpptes han efter några veckor p g a en krigsfångeutväxling mellan de båda ockupationsmakterna. Därigenom undkom han döden – hans officerskamrater från lägret mördades en tid senare av den sovjetiska säkerhetstjänsten vid massakern i Katyn.
Även tyskarna höll honom fången, men i november 1939 lyckades han rymma från en fångtransport. Han hoppade av ett tåg i farten och tog sig till fots till Warszawa, där han blev aktiv i motståndsrörelsen. Snart utsågs han till kurir med uppgift att förmedla information och order mellan den polska exilregeringen och motståndsrörelsen inom landet. Det polska motståndet var mycket välorganiserat, man brukar tala om en underjordisk stat med armé (Armia Krajowa / Hemarmén), polisstyrkor och domstolar.
Som kurir reste Jan Karski på hemliga vägar genom det tyskockuperade Europa fram och tillbaka mellan Polen och den polska exilregeringen, som först var baserad i Frankrike, därefter i London. Under en av dessa resor tillfångatogs han av Gestapo och utsattes för svår tortyr. Han försökte ta livet av sig eftersom han var rädd att avslöja sina hemligheter under tortyren, men räddades och lyckades åter fly tack vare hjälp från motståndsrörelsen. Senare smugglades han av judiska motståndsmän in i Warszawas getto för att med egna ögon få se vad som försiggick där. De ordnade också så att han kunde komma in i ett koncentrationsläger, utklädd till vakt.
Ledarna för det judiska motståndet var vid det laget helt på det klara med den planerade förintelsen av Europas judar och dödslägrens existens. De uppmanade Karski att sprida den informationen vidare till västmakternas ledare och bad om extraordinära åtgärder, t ex att hota Tyskland med bombningar av tyska städer om inte förintelsen stoppades, eller åtminstone att bomba de järnvägar som ledde till dödslägren. Och om inte annat borde de allierade länderna öppna sina gränser för alla judar som lyckades fly. De bad också företrädare för judiska organisationer att sätta igång med demonstrationer och hungerstrejker för att understryka kraven.
Hösten 1942 kom Jan Karski till London där han utarbetade en rapport om judarnas situation och den ”underjordiska statens” funktion som Polens exilregering vidarebefordrade till brittiska och amerikanska regeringen. Därefter reste Karski runt, först i Storbritannien och sedan i USA, och träffade politiker, regeringstjänstemän, religiösa ledare, journalister, författare, artister och andra viktiga opinionsbildare för att framföra sitt budskap. De två högst uppsatta personerna han träffade var den brittiske utrikesministern Anthony Eden och USA:s president Franklin D Roosevelt.
De svar han fick från politikerna gick i stil med vad president Roosevelt sade till honom: man fick göra upp räkningen med tyskarna efter kriget. Det fanns inget intresse för de snabba åtgärder för att stoppa judeutrotningen som Karski föreslog. Andra av hans samtalspartner tycktes inte riktigt tro på honom, eller menade åtminstone att hans skildring av judarnas dramatiska situation var överdriven. 1944 gav Karski ut boken Story of a Secret State, som såldes i 360 000 exemplar på den amerikanska marknaden. (Svensk utgåva: Den hemliga staten, Stockholm 1945).
Efter kriget bestämde sig Jan Karski för att inte återvända till Polen, där kommunisterna hade tagit över makten under sovjetiskt beskydd. Han stannade kvar i USA och blev lärare vid Georgetownuniversitetet i Washington, där han under fyrtio år undervisade i internationella relationer och kommunismens historia. Hans insatser under kriget var i stort sett bortglömda, men 1982 tilldelades han den israeliska utmärkelsen Rättfärdig bland nationerna, och genom Claude Lanzmanns omtalade film Shoah (1985) blev han känd för en större publik. 1994 utsågs han till israelisk hedersmedborgare. Jan Karski avled år 2000 i Washington och begravdes i närvaro av USA:s och Polens presidenter, Bill Clinton och Aleksander Kwaniewski.
Jan Karski har tilldelats de polska utmärkelserna Virtuti Militari, Vita örnens orden och Hemarméns kors. Den amerikanska tidningen Newsweek har kallat honom en av 1900-talets viktigaste personligheter. Bland andra utmärkelser kan nämnas Eishenhowers frihetsmedalj (utdelad av US Holocaust Memorial Council), Michiganuniversitetets Wallenbergmedalj och ”Courage to Care Award” från den amerikanska organisationen Anti Defamation League. Numera heter priset f ö ”The Jan Karski Courage to Care Award”. År 2012 tilldelades han postumt den höga utmärkelsen Presidentens frihetsmedalj av USA:s president Barack Obama.
Han har också utsetts till hedersdoktor vid åtta amerikanska och polska universitet. Ett monument till hans ära – en staty av Jan Karski sittande på en bänk – finns i flera kopior i ett antal amerikanska och polska städer, bl a New York, Washington, Warszawa och födelsestaden Łódź, samt i Tel Aviv. År 2009 gav den franske författaren Yannick Haenel ut en roman om Karskis liv.
På programmet för Karskiåret står bl a konferenser om hans liv och verksamhet, i Bryssel, Chicago, Washington och Warszawa. Ett seriealbum och en fotobiografi om hans liv ska ges ut och en utställning ska turnera i Polen, flera andra europeiska länder och USA.
Flera organisationer verkar för att bevara Karskis minne och främja fred och tolerans. Stowarzyszenie im Jana Karskiego / The Jan Karski Society delar bl a ut priset The Jan Karski Eagle Award.
Dessutom finns The International Jan Karski Society och The Jan Karski Institute. På Polska historiska museets hemsida kan man läsa mer om Jan Karski. Polska historiska museet driver The Jan Karski Unfinished Mission Programme tillsammans med Jan Karski US Centennial Campaign, vilket gett upphov till Jan Karski Educational Foundation.