Pilecki


Artur Szulc:

Witold Pilecki - Frivillig till Auschwitz

Levnadsår: 1901-1948

Militär karriär: fänrik (1926); löjtnant (1941), kapten/ryttmästare (1944); postumt avancerad till överste 2013.

Utmärkelser: bl a Krzyż Walecznych (tapperhetsmedalj) och Krzyż Zasługi (tjänstgöringsmedalj för goda insatser i samhället).


Witold Pilecki föddes i Olonets, Karelen, dit hans farfar deporterats som straff för deltagande i ett uppror mot Tsarryssland. Den polska patriotismen var stark i familjen och för att undvika russifiering av barnen flyttade de till Vilnius. Där gick Pilecki i polsk skola och han engagerade sig i olika illegala polska organisationer. För Pilecki blev det helt naturligt att kämpa för ett återuppståndet Polen och redan som artonåring stred han i det polsk-ryska kriget 1919-20 som kavallerist. För sina insatser tilldelades han tapperhetskorset två gånger.

Efter kriget tog han av sig uniformen och avslutade sin gymnasieutbildning. Men han tvingades avbryta studierna vid Konstfakulteten på universitetet i Vilnius. Den sjuklige fadern kunde inte ta hand om släktegendomen som var nedgången och skuldsatt. Ingen annan än Witold kunde försörja familjen. Under några år arbetade han på olika adminstrativa befattningar, bland annat som domarsekreterare i Vilnius. Hösten 1926 lyckades han få tillbaka familjens gods och fem år senare gifte han sig med Maria. De satte två barn till världen, en pojke och en flicka. Åren löpte på och Pilecki fick rykte om sig att vara en god människa och samhällsmedborgare. Han organiserade det frivilliga brandförsvaret och han var aktiv i olika kooperativ som främjade lantbrukarnas situation. Arbetet på gården varvade han med militär tjänstgöring som löjtnant i reserven inom kavalleriet.


Frivillig till Auschwitz

När kriget kom 1939 var Pilecki övertygad om att det snabbt skulle vara över. ”Jag är tillbaka om två veckor”´, sade han till sin familj. Han kunde inte ha mer fel. Hans kavallerienhet kämpade tappert men slogs sönder varpå Pilecki flydde in i skogarna fast besluten att inte ge upp. Hösten 1939 uppstod motståndsrörelsen, Hemliga Polska Armén (HPA), med Pilecki som en av ledarna. Senare skulle organisationen ingå i hemmaarmén (Armia Krajowa).

Från sommaren 1940 började organisationen få in upplysningar om att nazityskarna öppnat ett stort koncentrationsläger för polacker i staden Oświęcim, mer känt under dess tyska namn - Auschwitz. När två ledare ur HPA internerades i Auschwitz bestämde sig Pilecki för att göra något extraordinärt. Han begärde ett samtal med sin överordnade och presenterade förslaget att lägret borde undersökas – inifrån. Och han anmälde sig som frivillig till uppdraget! Chefen gav motvilligt sitt klartecken och för Pilecki återstod bara att finna en väg in i koncentrationslägret.


Fånge nummer 4859

Den 19 september 1940 spärrade nazityskarna av ett antal gator i Warszawa och fångade in samtliga polacker som råkade befinna sig innanför avspärrningarna. En av dem som togs fast var Pilecki. Han hade högst medvetet struntat i att undkomma den tyska aktionen och låtit sig arresteras. Två dagar senare anlände han och hundratals polska män till staden Oświęcim i sydvästra Polen. De hade transporterats dit i godsvagnar som tidigare fraktat kalk. Resterna av det hade virvlat upp i tågets skakningar och förpestat luften. Männens halsar och näsor hade blivit irriterade. Allting hade förvärrats av att de inte fått något vatten att dricka under färden. De visste inte då att törsten de upplevt på vägen dit knappast skulle bli deras största bekymmer.

Dörrarna till godsvagnen han befann sig i öppnades och strålkastare bländade männen. Utanför väntade SS-män. Hundarna skällde. ”Heraus”, gapade SS-männen. ”Ut!” Männen slogs med gevärskolvar över ryggen och i bakhuvudet. Allting skulle gå fort och den hårda behandlingen hade ett enda syfte: att injaga skräck och få männen att förstå det meningslösa i att göra motstånd. Pilecki och de andra beordrades att snabbt ställa upp i en kolonn med fem led. Strålkastarljuset, hundskallen och misshandeln fick dem alla att inse att de hamnat i en situation ingen av dem upplevt tidigare. Denna känsla förstärktes när de marscherade iväg och SS-vakterna bestämde sig för att ge dem en läxa. De sade åt en av männen att springa iväg till en stolpe vid sidan av vägen men så fort han tog fart öppnade en av vakterna eld med sitt maskingevär. Mannen dödades. Läxan var inte över. Tio andra män valdes ut från leden och sköts ihjäl, som kollektiv bestraffning. Budskapet var glasklart: flyktförsök kommer att straffas hårt.

Kolonnen fortsatte sin marsch och kom slutligen fram till en grind. Ovanför grinden fanns en stor järnskylt med texten ”Arbeit macht frei”. Pilecki trädde in i koncentrationslägret Auschwitz. ”Jag sade adjö till allting jag ditintills hade känt till på den här jorden och gick in i någonting som till synes inte tillhörde den”, skrev han senare i en rapport.

Pilecki fick fångnummer nummer 4859.

Omgående började han förverkliga sitt uppdrag: insamling av underrättelser och organiserandet av en motståndsorganisation. Redan en månad efter sin ankomst till lägret skrev han sin första redogörelse som smugglades ut och lämnades över till den polska motståndsrörelsen. I mars 1941 nådde hans upplysningar den polska exilregeringen i London. Fler meddelanden kom ut med fångar som lyckades fly. Han sökte också upp aktivister ur HPA och tillsammans med andra motståndsgrupper grundade de ett gemensamt motståndsförbund. Detta var ett decentraliserat nätverk av motståndsceller som bestod av grupper om fem medlemmar, som i sin tur rekryterade informatörer bland fångarna. I mitten av 1942 tillhörde cirka 600 fångar förbundet och hundra av dessa hade Pilecki personligen svurit in. Motståndsmännen var utspridda i lägrets olika arbetskommandon för att kunna göra mest nytta. Således hade Pileckis organisation sitt folk utplacerat i bageriet, köket, tvätteriet och verkstaden.

Förutom att upprätthålla moralen bland fångar genom att hjälpa dem med materiella saker eller anordna firandet av religiösa högtider ägnade Pilecki sin tid åt att samla in information om svåra förhållanden i lägret, om övergrepp och så småningom om utrotningen av judar. Med tiden skulle Pilecki begära att Auschwitz attackerades av den polska motståndsrörelsen. Han förespråkade också att lägret bombades från luften av allierade flygplan. Hans vädjanden klingade för döva öron.

Efter två år i lägret insåg Pilecki att det var dags att försöka fly från Auschwitz. Han hade utfört sitt uppdrag och därtill blev tillvaron allt mer osäker dels på grund av ständiga transporter från Auschwitz till andra läger, dels för att började han misstänka att den tyska säkerhetstjänsten i Auschwitz var honom på spåren. Ett annat skäl var att han ville övertyga lokala befälhavare i hemmaarmén att anfalla lägret.


Nytt uppdrag

Flykten tillsammans med två andra medfångar skedde under ett skifte i bageriet natten mellan den 26 och 27 april 1943. Med hjälp av ett förfalskat intyg lurade Pilecki till sig en arbetskommendering till bageriet som låg strax utanför huvudlägret Auschwitz I. Sent på kvällen den 26 april inväntade de ett ögonblick när vakten var upptagen med att kontrollera en annan del av lokalen samtidigt som en fånge simulerade ryggont vilket distraherade bagare som inte var med på deras plan. Med ett verktyg bände de upp en dörr och försvann ut på fälten.

Pilecki tillbringade några månader på en mindre ort nordöst om Kraków innan han fortsatte resan tillbaka till Warszawa. Äntligen kunde han träffa familjen då och då. Han sammanställde en rapport om Auschwitz och dess funktion; om tyska övergrepp och om hur judar mördades. Dessa uppgifter möttes med viss skepsis och därför fick hans upprepade begäran hos hemmaarmén om en attack mot lägret inget gehör. I London tog exilregeringen upp hans förslag om att lägret borde flygbombas med sina västallierade men det ignorerades.

Något desillusionerad fokuserade Pilecki istället på att föra den väpnade kampen vidare. Han befordrades till kapten och fick till uppgift att förbereda det polska motståndet mot Röda armén. I egenskap av underrättelseofficer beordrades han att inte strida i Warszawaupproret 1944 men han gjorde det i alla fall. Hans kompani höll sina ställningar fram till den polska hemmarméns kapitulation i oktober. Tillsammans med sina soldater spenderade han resten av kriget i olika krigsfångläger. De befriades av amerikanska trupper i slutet av april 1945 och redan sommaren det året anslöt han till den II. polska kåren i Italien. Kriget var slut men Polen var inte fritt utan kontrollerades av Röda armén. Pilecki anmälde sig som frivillig igen, den här gången för att utföra ett uppdrag från general Wladyslaw Anders, II. polska kårens befälhavare. Uppdraget var att organisera ett nätverk av agenter som skulle samla in underrättelser om situationen i landet.

I oktober 1945 var han åter i Polen och kunde träffa sin familj i hemlighet. Men uppgiften hindrade honom från att umgås med dem. Det var för farligt. Pilecki bildade ett kontaktnät av informatörer och tillsammans samlade de in mängder med information, bland annat om den kommunistiska säkerhetstjänstens övergrepp på polsk civilbefolkning. Det dröjde dock inte länge innan säkerhetstjänsten var honom på spåren och via en kurir fick han ordern från general Anders att lämna landet. Han vägrade.

Pilecki arresterades i maj 1947 av den polska kommunistiska säkerhetstjänsten och anklagades för spioneri åt främmande makt. Pilecki erkände att han bedrivit underrättelseinhämtning men att han, en polsk officer, enbart följt order från en överordnad som tillhörde en legitim polsk krigsmakt. Med andra ord betraktade han inte styret i Polen som legalt. På grund av sin attityd och ovilja att samarbeta utsattes han för brutal tortyr, bland annat misshandlades han svårt med påkar och hans naglar drogs ut med en tång. Till sin fru ska han ha sagt att Auschwitz hade varit en barnlek i jämförelse med säkerhetstjänstens behandling. Under hennes sista besök i fängelset, frågade hon honom varför han inte lämnat landet. ”Alla kan inte åka härifrån. Någon måste stanna kvar och kämpa", svarade han. För honom hade det också varit uteslutet att lämna kvar sin familj. Efter en skenrättegång dömdes han till döden och arkebuserades i maj 1948 med ett nackskott. Alla anklagelser mot honom ogiltigförklarades 1990.

Mot den här bakgrunden är det svårt att inte hålla med den brittiske historieprofessorn Michael Foot som har betecknat Pilecki som en av de mest modiga soldaterna under kriget.


Artur Szulc

Facklitterär författare

Hans senaste bok är Polens historia (Historiska Media, 2017).

« Tillbaka
      
Website Security Test