När ett barn skrattar skrattar hela världen. Janusz Korczak
Janusz Korczak (1878-1942), en polsk-judisk barnläkare, pedagog och författare, var pionjär för barnens rättigheter. Hans tankar har inspirerat mycket av den moderna inställningen till barn och pedagogik som manifesteras i exempelvis FN:s barnkonvention. Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter Thomas Hammarberg är en av Korczaks många beundrare.
Korczakåret 2012 blir ett tillfälle att minnas Janusz Korczaks verk och hans död i koncentrationslägret Treblinkas gaskammare tillsammans med de barn han hade ansvar för, men också att påminna om arbetet för barnens rättigheter i världen. Korczakåret har utropats av det polska parlamentet till minne av två speciella händelser. Det är i år 100 år sedan Janusz Korczak öppnade sitt första barnhem i Warszawa och det är 70 år sedan hans död i Treblinka.
Janusz Korczak föddes 1878 som Henryk Goldszmit i en assimilerad judisk familj. Namnet Janusz Korczak var från början en pseudonym han använde som författare. Korczak arbetade som barnläkare och var känd för att inte alls ta betalt av fattiga patienter men kräva desto mer betalt när en rik familj konsulterade honom. 1912 öppnade han ett hem för föräldralösa judiska barn, senare även ett hem för polska ickejudiska barn. Vid denna tid fattade Korczak ett beslut att inte själv bilda familj. Han såg alla barn han tog hand om – på läkarmottagningen och på barnhemmen – som sina egna och ville inte favorisera några barn framför andra. Han var också emot den traditionella kärnfamiljen som norm för samhället – en inte ovanlig åsikt idag men revolutionerande för sin tid.
Kärnan i Janusz Korczaks budskap var att barn är lika mycket värda som vuxna. De skulle få växa upp i sällskap med jämnåriga, inte i första hand i familjen, och få utvecklas till självständiga individer. En viktig väg till detta var att uttrycka sina åsikter i fria diskussioner, både med vuxna och med andra barn. Därför fungerade hans barnhem som ett samhälle i samhället, ett slags barnens egen republik, med miniparlament, domstol och en egen tidning. Barndomstolen kunde även döma den vuxna personalen om den hade betett sig illa.
Janusz Korczak var även verksam som författare och journalist. Han skrev sagor och berättelser för barn, vilka blev mycket populära och översattes till många språk, han gav ut skrifter om barns rättigheter, skrev krönikor och artiklar i flera tidningar och gjorde radioprogram. Under många år gav han även ut den ovannämnda barntidningen (distribuerad som bilaga till en ”vanlig” veckotidning) som var unik eftersom texterna skrevs av barnen och ungdomarna själva.
När Nazityskland ockuperade Polen 1939 ställdes Janusz Korczak med sin judiska bakgrund inför ett svårt val. Skulle han fly och gömma sig, kanske ta sig utomlands? Han hade flera tillfällen att undkomma men valde ändå att stanna hos sina skyddslingar på barnhemmet trots att han säkerligen insåg vad som väntade honom. Hemmet flyttades snart till Warszawas ghetto där förhållandena blev allt värre. I augusti 1942 fördes de omkring 200 barnhemsbarnen tillsammans med Korczak och den övriga personalen till koncentrationslägret Treblinka där de dödades i gaskammaren.
Följande böcker av Janusz Korczak har hittills översatts till svenska:
- Lille kung Mattias (1974)
- Hur man älskar ett barn (2003)
- Ensam med Gud (2004)
- Liten igen (2007)
- Barnets rätt till respekt (2011)
Sagt och skrivet av Janusz Korczak:
Barn är inte dummare än vuxna, de har bara mindre erfarenhet.
Det finns inga barn – de är människor, men med andra begrepp, andra erfarenheter, andra drifter, andra känslor. Kom ihåg att vi inte känner dem.
Det är inte viktigt att veta mycket, men att veta rätt saker, inte att kunna utantill men att förstå, inte att vara lite intresserad av allt möjligt utan att verkligen vara intresserad av någonting.