Socialistisk realism och prefabbygge
Socrealismen var ett kännetecken för Sovjetblockets arkitektur. Den gällde inom hela konsten. Konstnärerna fick order att exponera ”nationella former” och ”socialistiskt innehåll”. Ingen vet vad detta socialistiska innehåll skulle innebära i arkitekturen. Men socrealismen (som bara var obligatorisk i Polen under några år) lämnade efter sig flera arkitektoniskt värdefulla verk som ofta var en utveckling av 30-talets formalistiska projekt. De mest monumentala byggnaderna tillhörde den klassicistiska traditionen, men även 1700-tals arkitektur och mellankrigsmodernistiska tendenser förekom. Flaggskeppet, om dock inte typiskt för polsk socrealism, är Kulturpalatset i Warszawa. Trots typiskt polska renässansdetaljer är byggnaden snarlik skyskraporna i Moskva, uppförda på order av Stalin. Kulturpalatset ritades av den ryska arkitekten Lew Rudniew.
Då var flera polska arkitekter sysselsatta med återuppbyggnaden av kulturhistoriska objekt i Warszawa (VR-foto), Gdansk, och Wroclaw, förstörda under andra världskriget. Detta i sig var på den tiden en nyskapande bragd i världsskala.
Sedan 1956 blev socrealismen fördömd och glömd i Polen. Arkitekturens utveckling var i stort sätt samma som i övriga Europa. Projekt som ritades under 50 och 60 talen var mycket nyskapande men inte bestående p. g. a bristfälligt slutförande. Under 70-talet satsade man stora summor, som lånades från väst i olika storslagna projekt som dock inte alltid hade samma storslagna kvalité. Då började man med ett stort antal prefabbyggda förorter. 80-talet var en period av ekonomisk stagnation och förberedelser till det stora genombrottet.
Genombrottet
1989 kom radikalapolitiska och ekonomiska förändringar i Polen som öppnade stora utvecklingsmöjligheter för polsk arkitektur. Utvecklingen kan delas i tre perioder.
I början slutförde man tidigare projekt samtidigt som mindre kända utländska arkitekter anlitades för nya. Då härskade rutmönstrade glasfasader som skulle täcka över dåliga formella lösningar. Nästan inga offentliga byggnader uppfördes och meningen var att få maximal utdelning.
Under den andra perioden satsade flera företag på egna representativa kontorshus. Då började man också med anbudsförfarande och marknadsanpassning.
Under den tredje perioden, i slutet av 90-talet, upptäckte många stora development företag att framgången på marknaden var lika viktig som att ha bra representativa lokaler. Man anlitade framstående utländska arkitekter som Sir Norman Foster, Ricardo Bofill, Pedersen, Kohn & Fox.
Under det senaste decenniet kan man se stora lokala skillnader i Polen mellan det kaotiskt kosmopolitiska Warszawa och intressanta projekt i Kraków, Katowice och Wroclaw. I det anrika Kraków återvänder man till modernistiska arkitekturens rötter (DDJM, Romuald Loegler, Wojciech Obtulowicz). I Katowice med omnejd anknyter man till regionens industriella karaktär, som uttrycks i förkärlek för det dekonstruktiva, djärva stålkonstruktioner och nostalgiska murytor av tegel (Andrzej Duda, Henryk Zubel, Malgorzata Pilinkiewicz, Tomasz Studniarek). Arkitekturen i Wroclaw (Wojciech Jarzabek, Edward Lach, Stefan Müller) ligger på den motsatta polen. Här inspireras man inte så mycket av det modernistiska förflutna utan av postmodernismens avlägsna eko, hedniskhet och chockerande färgkombinationer.
Offentliga byggnader
Universitetsbiblioteket i Warszawa är ett av mest intressanta arkitektoniska projekt (VR-foto) under det senaste decenniet i Polen. Det ritades 1993 av arkitekterna Marek Budzynski och Zbigniew Badowski. Den låga dock mycket rymliga strukturen i armerad betong (VR-foto) övergår i grönskan i den botaniska trädgården, som anlades på taket. Biblioteka Slaska i Katowice som ritades 1989 av Jurand Jarecki, Marek Gierlatka och Stanislaw Kwasniewicz, påminner i sin arkitektoniska utformning, en bastant huskropp som vilar på slanka pallar, om 70-talet.
Den mest intressanta offentliga byggnaden är Wajda – inspirerat Japansk Konst och Teknikcentrum „Manggha” i Kraków (projekt: Arata Isozaki & Associates Tokio och Ingarden-Ewa & Jet Atelier Kraków). Byggnaden ligger mittemot slottet Wawel. Man ville ha associationer till Japan och skapa en mötesplats för två kulturer. Den vågformade byggnaden, med sitt böljande tak påminner om japanska träsnitt.
Av de nya flygterminalerna är Kraków-Balice (ritad av: Stanislaw Denko, Janusz Dulinski, Dariusz Gruszka, Piotr Wróbel) den mest intressanta.
Börshuset i Warszawa (projekt: Stanislaw Fiszer, Andrzej Choldzynski) kännetecknas av sparsmakad arkitektur. Det är en av de första byggnaderna i Warszawa där en enkel form står i kontrast till naturmaterialets ytstruktur. Här förenas modernismens strävan till klarhet med romantiskt sökande efter skönhetsideal.
Jerzy Gurawski från Poznan har liknande tankegångar. Han förenar på ett fantastiskt sätt tradition med modern arkitektur. Det kan man se i hans senaste projekt: Musikakademien i Poznan, en byggnad mitt i gamla slottsstaden och en restaureringen av interiörerna i Rådhuset i Leszno.
Flera kommunalhus byggdes under 90-talet. Mest intressant är kommunalhuset i Warszawa-Bialoleka (projekt: Grzegorz Stiasny, Jakub Waclawek), som påminner om Willem M. Dudoks berömda rådhus i Hilversum (1928-1930) och om kommunalhuset i Janów byggt före 1931 enl. ritningar av Tadeusz Michejda.
Kommersiell arkitektur
Efter 1990 öppnades fastighetsmarknaden för utländska investerare. Först var det mest lönsamt att bygga kontorshus, lyxhotell, senare stora köpcentra.
De flesta objekt byggdes i Warszawa och bekostades av utländska företag med avdelningar i Polen, mest aktiva var Skanska och österrikiska ILBAU.
Skanskas arkitektoniska projekt i Warszawa, Atrium Business Centre, är ganska traditionell, ritat av Derek Frazer, Tomasz Kazimierski och Andrzej Ryba, dock med anspelningar på den klassicistiska socrealistiska arkitekturen.
Det mest intressanta bland kontorshusen är sen modernistiska Kolmex av bl. a Tadeusz Spychala. Fasaden av varm sten, glas och stål införde moderat dekonstruktivism i Warszawas arkitektoniska gatubild.
Kontorshuset Zielna Point (projekt: Stefan Kurylowicz, Piotr Kuczynski, Katarzyna Flasinska-Rubik, Maria Saloni-Sadowska, Fryderyk Szymanski) är nog den bästa husknuten i Warszawa med sina valskinnsmjuka travertin fasader.
Kontorshuset Dipservice i Warszawa (projekt: Konrad Kucz-Kuczynski, Andrzej Miklaszewski, Piotr Kudelski) har mera anspråkslös arkitektur med grönaktig fasad som bildas av utfacknings väggen med burspråk i två våningsplan.
Banker
Om stora kontorshus huvudsakligen byggdes i Warszawa så har banklokaler byggts överallt i Polen. De flesta är mera utarbetade i detaljer än kontorshus. Handelsbankens avdelning i Katowice anses vara ett enastående exempel på senmodernistisk arkitektur (ritad av Kapuscik & Lekawa Architekten). Byggnaden, som ligger mitt i ett höghusområde är täckt med glas och sotsvart sten och verkar vara en abstrakt skulptur. Den första intressanta kommersiella huset i Krakow är Handelsbankens avdelning ritad av: DDJM; arkitekter: Marek Dunikowski, Artur Jasinski, Jaroslaw Kutniowski, Wojciech Miecznikowski, Piotr Uherek).
Kommersiella Objekt
I början av 90-talet byggdes också många köpcentra. Det mest anmärkningsvärda var ombyggnaden av en gotisk kvarn i Gdansk till ett köpcentrum med atrium och flera affärer. Denna enorma tegelbyggnad från ca 1350 var en av de största industriobjekt i medeltids Europa. Det var viktigt att bevara byggnadens historiska struktur. Arkitekten Elzbieta Ratajczyk-Piatkowska och konstruktören Jerzy Sieminski valde radikala lösningar. Man behöll ytterväggar och införde en stålkonstruktion som byggdes inuti murarna.
Av byggnader uppförda före 1995 är Varuhuset Solpol i Wroclaw ritad av Wojciech Jarzabek (i samarbete med Pawel Jaszczuk, Jan Matkowski, Jacek Sroczynski), mest intressant med sina gälla färger och klart postmodernistiska kännetecken.
En stor konstnärlig händelse 1994-1995 var Hotell Sheraton (projekt: Tadeusz Spychala och Piotr Szaroszyk). Arkitekterna lyckades skapa ett individuellt verk mycket väl anpassat till omgivningen.
Mycket intressant är också Hotell Panorama i Szczecin-Podjuchy med mycket fint läge, bra rymdlösningar och intressant limträkonstruktion. (projekt: Studio Ar; Stanislaw Kondarewicz; samarbete: Ryszard Wilk, Robert Frydrycki, Zbigniew Mike, Jan Turowski; konstruktör Zbigniew Misiak).
Sakral arkitektur Flera kyrkor byggdes i början av 90-talet som en fortsättning på en stor våg av kyrkobyggen när en polack valdes till påve. Då byggdes bl.a Heliga Andens kyrka i Nowe Tychy (projekt: S. Niemczyk, 1979-83), Sigismundkyrkan i Warszawa (projekt: Z. Pawelski, 1980-83), Kosciól Oblatów Matki Bozej Królowej Pokoju i Wroclaw (projekt: W. Hryniewicz, W. Jarzabek, J. Matkowski, 1982 r.), Heliga Korsets Upphöjning i Katowice (projekt: H. Buszko, A. Franta, 1979-93). Dessa kyrkor har olikartad arkitektur med både gotiska, samtida och modernistiska accenter.
De intressantaste postmodernistiska sakrala objekt är ännu inte avslutade Heliga Andens Kyrka i Wroclaw (projekt: T. Zipser) och Kristi Himmelfärdstempel i Ursynów, Warszawa (projekt: M. Budzynski, Z. Badowski). Det bästa postmodernistiska objektet är Återuppståndelse seminariet i Kraków (projekt: D. Kozlowski, W. Stefanski, 1985-93) vars struktur bygger på fyra symboliska portar, initiering, kunskap, hopp och tro.
Under 90-talet, frånsett stor basilika i Lichen (inspirerad av Peterskyrkan i Rom, har man inte försökt bygga stora katedral på landsbygden, vilket var vanligt innan dess.
De vackraste nya sakrala objekt är i mindre format, som Barmhärtighetskyrkan i Kraków (projekt: S. Niemczyk, M. Kuszewski, 1991-94) med modernt expressionistiska och art déco accenter. I en liten katolsk-ortodox kyrka i Bialy Bór, i nordvästra Polen förenar man en anspråkslös yttre med ett inre sacrum. Här satte målaren, Jerzy Nowosielski mycket större prägel än arkitekten (B. Kotarba, 1992-97). Ett annat intressant objekt är Krypta Zasluzonych Wielkopolan vid St. Wojciech kyrkan i Poznan (projekt: J. Gurawski, 1997), där traditionen förenas med moderna formella lösningar.
Återuppbyggnad
Under seklets sista decennium renoverades stadskvarter och byggnadskomplex i Pommern och Nedre Slask.
Alla renoveringar är olika sinsemellan, I Kolobrzeg skapas en ny stadsdel kring gamla torget och domkyrkan i ett försök att skapa gamla stans anda.
På andra håll, som i Elblag är man mycket noga med att återskapa det ursprungliga.
I Szczecin har man återuppbygger flera arkitekter slottsstaden. Alla har sina visioner så att det påminner lite om collage.
I Gdansk är de största projekten en rekonstruktion av stadsdelen Wyspa Spichrzów (projekt: Stanislaw Michel, Kazimierz Jarosz, Stefan Philipp, Andrzej Sotkowski), Hotell Hanza, bakom husen vid Långa Stranden (projekt: Szczepan Baum, Andrzej Kwiecinski) samt rekonstruktionen av hus vid Chlebnicka (projekt: Stanislaw Michel). Här ser man både den konservativa och den nyskapande arkitekturen.
En ovanlig företeelse är att bygga moderna hus med stiliserade 1800-talsfasader
Arkitekturens individuella lösningar hänger inte alltid med den teknologiska utvecklingen. Man måste beakta situationen under vilken projekten görs. Under 80-talet, i samband med den ekonomiska krisen, var den polska arkitekturen nästan fallfärdig. 1989 innebar en ny chans, det är fortfarande en öppen fråga hur de polska arkitekterna tagit vara på den stora chansen.