Program/Events
MARS 2019
Mån
Tis
Ons
Tor
Fre
Lör
Sön
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
Följ oss
Program

Föreläsning av Jan Swidzinski

1976 publicerar Swidzinski manifesttexten ”Art as a Contextual Art”. Första gången den offentliggjordes var i Lund på galleri Selem Petri, som också gav ut den i bokform. Då ordnades också den första utställningen av kontextuell konst i Malmö konsthall. Den kontextuella konsten avvisar konst byggd på strukturella analyser som alltför abstrakt, avskild från verkligheten och det praktiska livet, oavsett om analyserna behandlar själva bilden (målad eller fotografisk) eller är logiskt-språkliga (i Wittgensteins analytiskt filosofiska anda). Alternativet är konst som relaterar till omgivningens kontext, som riktar sin uppmärksamhet mot människan, både som person och subjekt och sedd i sitt historiska, samhälleliga och politiska sammanhang. Konst som utövas kontextuellt ska uppmärksamma en bred kontext, om möjligt hela ”världen vi lever i” (en fras som Swidzinski ofta upprepar i sina texter).


Jan Swidzinski, f 1923 i Bydgoszcz (Polen). Fadern var officer, vilket på den tiden innebar att tillhöra samhällets utbildade elit. Efter kriget gick Swidzinski ut Konstakademin i Warszawa med Jan Cybis som huvudlärare (1952). Samtidigt var han hela tiden intresserad av matematik och logik och kom i kontakt med den dåförtiden världskända Lwów-Warszawaskolans vetenskapliga arbeten. Efter hand riktas hans uppmärksamhet alltmer mot fotografin. Men han var ingen praktiskt utövande fotograf, intresset handlade om fotografiet som medium för att registrera information om den omgivande världen. I texter om fotografi från början av 70-talet tar han upp frågor kring strukturell analys av bilden, tecknet, språket som teckensystem och fotografiets samhälleliga funktion. Den sistnämnda aspekten är närvarande än idag i hans tänkande och skapande. I sina arbeten använder han ofta pressfoton, amatörfoton och ”upphittade” foton. 1975 var han med och grundade fotokonstgalleriet Galeria Ma³a (Lilla galleriet), där han ofta har ställt ut sina arbeten.

Logiska och lingvistiska analyser av konstens språk och konstbegreppet förenas och kompletteras hos Swidzinski med strukturella bildanalyser. Detta är grunden för texter och manifest liksom för hans installationer och andra konceptuella konstverk.

År 1970 skriver han artikeln ”Tvist om konstens existens” där han beskriver de samtida förändringarna i den internationella konsten och försöker omdefiniera konstbegreppet. Denna artikel och hela hans tänkande påverkade en generation av yngre konstnärer som verkade i konceptkonstens anda. Ett stort genombrott var ett möte mellan konststudenter från hela Polen i Nowa Ruda år 1971, där de unga konstnärernas energi och Jan Swidzinskis intellektuella reflektion över konsten möttes. De unga konstnärerna visste intuitivt vilken sorts konst de ville skapa. De visste att de ville ha en ny, annorlunda konst, men de behövde en teoretisk grund, och det fann de i Swidzinskis texter. Dessa personliga kontakter skapade en sammanhållen krets av samtida konstnärer över hela landet.

1976 publicerar Swidzinski manifesttexten ”Art as a Contextual Art”. Första gången den offentliggjordes var i Lund på galleri Selem Petri, som också gav ut den i bokform. Då ordnades också den första utställningen av kontextuell konst i Malmö konsthall. Den kontextuella konsten avvisar konst byggd på strukturella analyser som alltför abstrakt, avskild från verkligheten och det praktiska livet, oavsett om analyserna behandlar själva bilden (målad eller fotografisk) eller är logiskt-språkliga (i Wittgensteins analytiskt filosofiska anda). Alternativet är konst som relaterar till omgivningens kontext, som riktar sin uppmärksamhet mot människan, både som person och subjekt och sedd i sitt historiska, samhälleliga och politiska sammanhang. Konst som utövas kontextuellt ska uppmärksamma en bred kontext, om möjligt hela ”världen vi lever i” (en fras som Swidzinski ofta upprepar i sina texter).

Idén om kontextuell konst uppstod parallellt med Joseph Kosuths idé om ”antropologisk konst” från texten Artist as anthropologist (1975). Där negerar Kosuth radikalt sin (och den närbesläktade konstens) tidigare teoretiska och konstnärliga väg som den uttryckts i manifestet Art after Philosophy. Han förkastar modernismen och konceptkonst grundad på lingvistiska analyser enligt Wittgensteins filosofi och pekar på konstens rötter i människan och den människoskapade kulturen

Samma år fick Kosuth och Swidzinski tillfälle att diskutera på en konferens om kontextuell konst på Center for Experimental Art and Communication (CEAC) i Toronto. Material från denna konstnärliga debatt, en av de intressantaste från konstens brytningstid i mitten av 70-talet, finns i boken Quotations on contextual art, utgiven 1987 i Eindhoven av Paul Panhuysens galleri Apollo Huis. Swidzinski blev inbjuden eftersom den idé han presenterat på galleriet i Lund väckte stort intresse. Man bör komma ihåg att järnridån mellan kommunistvärlden och väst fortfarande fanns kvar, även om den inte var lika tät som förr. Besök från polska konstnärer var dock sällsynt. Så givetvis blev intresset stort när en idé från andra sidan järnridån tycktes möta samtidskonstens viktigaste problem.

1979 gav Calgarys universitet i Kanada ut Jan Swidzinskis bok Art, Society and Self-consciousness, där han preciserar och utvidgar idén om kontextuell konst och visar på hur historiska förändringar i den västerländska konsten hänger nära samman med en bred kontext av samhälleliga, ekonomiska och kulturella förändringar. När han beskriver konstens kontext i världen använder han ett intellektuellt mönster hämtat från logiken: förändringarna i den västerländska världen skildras i enlighet med olika slags logik som varit dominerande under olika tidsåldrar. Förutom de ovannämnda skrifterna har Swidzinski även gett ut Freedom and Limitations, och på senare år L’art et son Contexte.

Swidzinski har organiserat många konferenser, installationsutställningar och performancepresentationer. Alla har de sin grund i idén om kontextuell konst. På senare tid har han ofta använt sig av en metafor för att beskriva både sitt eget skapande och det allmänna läget i konsten. Enligt den är både konstnärer och publik i den nutida konsten och kulturen som ett slags turister – vi stannar till ett tag, träffar på andra människor som liknar oss själva, äter något, pratar, tittar oss omkring, tar några foton och fortsätter var och en åt sitt håll, i egna ärenden. Vi har bara ytlig kontakt, vi försöker inte övertyga varandra, börjar inte gräla och kämpa – det finns inget att slåss om, ingen orsak. Den kontextuella attityden som manar oss att alltid se ”världen vi lever i” som en helhet tillåter oss att urskilja och acceptera skillnaderna i den utan att skapa artificiella konstruktioner av centrum, hierarkier och underordning.

Lukasz Guzek

översättning: Tomas Håkanson

Läs mer om Jan Swidzinski på:

http://www.spam.art.pl/html_strony/swidzinski/indexang.html
http://www.wizya.net/contjan.htm
https://www.polskainstitutet.se

« Tillbaka
      
Website Security Test