Witold Lutosławski

Witold Lutosławski (1913-1994) är en av 1900-talets stora tonsättare och en av de mest spelade polska kompositörerna i världens konserthus. Han överlevde två krig och stalinismen, skapade ett eget tonspråk med kontrollerad slump och fick Polar Music Prize i Stockholm 1993. Här berättar vi om hans liv, hans viktigaste verk och hans band till Sverige.

• Född25 januari 1913 i Warszawa
• Död7 februari 1994 i Warszawa, 81 år gammal
• Mest kända verkKonsert för orkester, tredje symfonin och cellokonserten
• Stora priserGrawemeyer 1985, Polar Music Prize 1993 och Vita örns orden 1994

Vem var Witold Lutosławski?

Lutosławski var tonsättare, pianist och dirigent. Han skrev fyra symfonier, konserter för cello, piano och orkester, sånger, kammarmusik och dussintals visor för barn. Han dirigerade ofta sin egen musik med världens stora orkestrar.

Culture.pl kallar honom en av Polens mest framstående tonsättare och en ledande gestalt i 1900-talets musik. Hans väg dit gick genom första världskrigets kaos, den tyska ockupationen och en tid då hans musik förbjöds i hemlandet.

Barndom och studier

Witold Lutosławski föddes i Warszawa den 25 januari 1913. Familjen var godsägare med gården Drozdowo i nordöstra Polen. Under första världskriget befann sig familjen i Moskva. Där arkebuserades fadern Józef av bolsjevikerna i september 1918, när Witold var fem år.

Han började spela piano som sexåring och studerade violin 1926-1932. Från 1928 tog han privatlektioner i komposition för Witold Maliszewski. Han läste också matematik vid Warszawas universitet 1931-1933.

Vid konservatoriet i Warszawa tog han diplom i piano 1936 och i komposition 1937, med ett Requiem som examensarbete. Själv räknade han Symfoniska variationer, uruppförda 1938, som sin egentliga debut.

Kriget och kaféerna i Warszawa

När kriget bröt ut 1939 var Lutosławski inkallad i armén. Han tillfångatogs av tyskarna men lyckades fly under marschen till fånglägret och gick de omkring 400 kilometrarna tillbaka till Warszawa. Hans bror tillfångatogs av sovjetiska trupper och dog i ett arbetsläger i Sibirien.

Under ockupationen försörjde sig Lutosławski genom att spela piano på kaféerna Sztuka i Moda och U Aktorek, i duo med tonsättaren Andrzej Panufnik.

Nästan allt gick förlorat när Warszawa förstördes efter upproret 1944. Det enda som finns kvar från krigsåren är hans Variationer över ett tema av Paganini för två pianon från 1941.

Vännerna gick skilda vägar efter kriget. Panufnik lämnade Polen för Storbritannien 1954, för att visa under vilka villkor polska tonsättare tvingades arbeta. Han adlades av drottning Elizabeth 1991 och dog i London samma år, medan Lutosławski stannade i Polen.

Stalinismen och folkmusiken

År 1946 gifte sig Lutosławski med Maria Danuta Bogusławska, född Dygat. De var gifta resten av livet.

Hans första symfoni uruppfördes 1948 men förbjöds kort därefter som formalistisk. Under de år då socialistisk realism var statens krav skrev han bruksmusik och verk byggda på polska folkmelodier, som polska julsånger och Melodie ludowe för piano. En funktionär ska ha sagt att en tonsättare som Lutosławski borde kastas under en spårvagn.

Han skrev också dussintals visor för barn till dikter av bland andra Julian Tuwim, som Spóźniony słowik och O panu Tralalińskim. Själv räknade han dem till bruksmusiken. År 2014 gav sångerskan Dorota Miśkiewicz och slagverkskvartetten Kwadrofonik ut en skiva med tio av dem.

Ur folkmusiken växte hans stora genombrott. Konsert för orkester, som blev klar 1954, bygger på polsk folklore men är skriven för en stor modern orkester. Den gav honom statens pris 1955 och ett internationellt namn. Sveriges Radios symfoniorkester spelade den i Berwaldhallen under säsongen 2025/2026.

Från 1957 till 1963 skrev han också lätt musik under pseudonymen Derwid. Det blev valser, tangor och foxtrotar.

Ett nytt tonspråk efter 1956

När politiken mjuknade efter 1956 kunde Lutosławski gå sin egen väg. Musique funèbre, Sorgmusik, till minne av Béla Bartók blev klar 1958. Verket bygger på en egen tolvtonsteknik och fick Unescos pris 1959.

Den 16 mars 1960 hörde han John Cages Concert for Piano and Orchestra i polska radion. Det som slog honom var inte Cages filosofi utan möjligheten att låta slumpen verka inom fasta ramar. Han kallade det begränsad aleatorik.

Tekniken går ut på att musikerna spelar sina fraser i egen takt, oberoende av varandra, medan tonsättaren bestämmer tonhöjderna och formen, vilket ger ett levande ljud där dirigenten inte styr varje detalj. Jeux vénitiens, Venetianska lekar, från 1961 var det första verket där han använde tekniken fullt ut.

I maj 1963 stod han för första gången inför publik som dirigent, när han ledde Trois poèmes d’Henri Michaux på biennalen i Zagreb. Sedan dirigerade han sin musik i Europa, Amerika och Australien.

De stora verken

Från 1960-talet till sin död skrev Lutosławski för några av världens främsta musiker. Cellokonserten beställdes av Royal Philharmonic Society och uruppfördes i London den 14 oktober 1970 med Mstislav Rostropovich som solist.

Den tredje symfonin tog tio år att skriva, 1973-1983. Chicago Symphony Orchestra under Georg Solti uruppförde den den 29 september 1983. Symfonin fick det första Grawemeyerpriset 1985 och Solidaritets pris 1984.

Pianokonserten skrev han för Krystian Zimerman på beställning av Salzburgfestivalen. Den uruppfördes den 19 augusti 1988 med Lutosławski själv som dirigent. Idéer till verket hade han burit på sedan tiden före kriget.

Den fjärde symfonin uruppfördes av Los Angeles Philharmonic under Esa-Pekka Salonen den 5 februari 1993, knappt två veckor efter hans 80-årsdag. Hans sista fullbordade partitur var en fanfar för samma orkester, som spelades första gången den 4 november 1993.

I Mi-parti från 1976 började han använda det han kallade kedjeform. Musiken är byggd av lager som börjar och slutar vid olika tidpunkter, som länkar i en kedja. Han utforskade formen vidare i tre verk med namnet Chain, Łańcuch, på 1980-talet. Chain 2 skrevs för violinisten Anne-Sophie Mutter.

Solidaritet och bojkotten

Lutosławski tog ställning när krigstillståndet infördes i december 1981. Från 1981 till 1989 tackade han nej till uppdrag i Polen, som en del av konstnärernas bojkott av statens institutioner. Han reste och dirigerade i stället utomlands.

Hans tredje symfoni fick Solidaritets pris 1984, samma år som fackföreningen var förbjuden. Efter kommunismens fall kom han åter att framträda i Polen.

Lutosławski och Sverige

Banden till Sverige var starka. Lutosławski föreläste i Stockholm första gången i mars 1964 och kom tillbaka flera gånger under 1960-talet.

Sveriges Radio beställde hans stråkkvartett till tioårsjubileet för konsertserien Nutida Musik. Den uruppfördes av den amerikanska LaSalle-kvartetten på Moderna Museet i Stockholm den 12 mars 1965 och räknas som hans viktigaste kammarmusikverk.

Den 22-28 november 1987 gavs sex konserter med hans musik i Stockholm, från barnvisorna till Chain 3. Han dirigerade själv två av dem. En utställning och en föreläsning hörde till programmet.

Polar Music Prize tog han emot den 18 maj 1993 i Berwaldhallen av kung Carl XVI Gustaf, som en av pionjärerna inom samtida europeisk konstmusik. Han delade priset med Dizzy Gillespie. Vid konserten spelade den svenske pianisten Peter Jablonski hans Paganinivariationer.

Redan i april 1992 hade han av en slump träffat Esa-Pekka Salonen i Stockholm. De pratade om uruppförandet av den fjärde symfonin, som Salonen sedan dirigerade i Los Angeles.

Även Danmark hedrade honom. Lutosławski fick Léonie Sonnings musikpris 1967 vid en konsert med bara hans musik i Köpenhamn, under festligheterna kring stadens 800-årsjubileum.

Priser och utmärkelser

Lutosławski fick de flesta av de stora priserna för tonsättare. Tabellen tar med de viktigaste.

Grawemeyerpriset var på 150 000 dollar. Lutosławski använde pengarna till en stipendiefond för unga polska tonsättare.

Död och eftermäle

I början av 1994 fick Lutosławski ett cancerbesked. Han dog i Warszawa den 7 februari 1994, 81 år gammal. Hustrun Danuta dog kort därefter.

Den 27 september 1996 fick polska radions stora konsertstudio i Warszawa hans namn. Studio Koncertowe Polskiego Radia im. Witolda Lutosławskiego räknas till landets bästa konsertsalar när det gäller akustik.

Sedan 1997 hålls en internationell cellotävling i hans namn i Warszawa, där finalisterna spelar hans cellokonsert med orkester. Den tolfte upplagan gick i Warszawas filharmoni i maj 2024.

Den 7 december 2012 beslutade sejmen att 2013 skulle vara Witold Lutosławskis år, samtidigt som året tillägnades Julian Tuwim. Hundraårsjubileet firades med konserter i Polen och runt om i världen.

Fem verk att börja med

Vill du lära känna Lutosławskis musik är de här fem verken en bra väg in. Alla finns i flera inspelningar på de stora streamingtjänsterna.

1. Variationer över ett tema av PaganiniKort, virtuost och lätt att tycka om. Verket är det enda som räddades från kaféåren under kriget.
2. Konsert för orkesterPolska folkmelodier i en stor orkesterklang. Det bästa första mötet med honom.
3. Musique funèbreSorgmusiken för stråkar till minne av Bartók, där hans eget tonspråk tar form.
4. StråkkvartettenVerket som Sveriges Radio beställde. Här hörs den begränsade aleatoriken tydligt, med fyra musiker som spelar i var sin takt.
5. Symfoni nr 3Hans stora symfoniska verk, med ett dramatiskt förlopp som byggs upp under en halvtimme.

Lutosławskis liv i årtal

• 1913Föds i Warszawa den 25 januari.
• 1918Fadern Józef arkebuseras av bolsjevikerna i Moskva.
• 1928Börjar studera komposition för Witold Maliszewski.
• 1937Tar diplom i komposition vid konservatoriet i Warszawa.
• 1938Symfoniska variationer uruppförs.
• 1939Tillfångatas av tyskarna, flyr och går tillbaka till Warszawa.
• 1941Variationer över ett tema av Paganini för två pianon.
• 1946Gifter sig med Danuta Bogusławska.
• 1948Första symfonin uruppförs och förbjuds sedan.
• 1954Konsert för orkester blir klar.
• 1958Musique funèbre till minne av Bartók.
• 1960Hör John Cages musik i radion den 16 mars.
• 1961Jeux vénitiens, första verket med begränsad aleatorik.
• 1963Debuterar som dirigent i Zagreb.
• 1965Stråkkvartetten uruppförs på Moderna Museet i Stockholm.
• 1970Cellokonserten med Rostropovich i London.
• 1981-1989Bojkottar statens institutioner under krigstillståndet.
• 1983Tredje symfonin uruppförs i Chicago.
• 1987Sex konserter med hans musik i Stockholm i november.
• 1988Pianokonserten med Zimerman i Salzburg.
• 1993Fjärde symfonin i Los Angeles och Polar Music Prize i Stockholm.
• 1994Vita örns orden. Dör i Warszawa den 7 februari.
• 2013Witold Lutosławskis år i Polen.

Vanliga frågor om Witold Lutosławski

Vilken polsk tonsättare föddes 1913?

Witold Lutosławski, född i Warszawa den 25 januari 1913.

Vad är Lutosławskis mest kända verk?

Konsert för orkester från 1954. Tredje symfonin, cellokonserten och Musique funèbre spelas också ofta.

Vad är begränsad aleatorik?

En teknik där musikerna spelar sina fraser i egen takt, oberoende av varandra, medan tonsättaren bestämmer tonhöjderna och formen. Lutosławski började använda den efter att ha hört John Cage 1960.

Fick Lutosławski Polar Music Prize?

Ja. Han tog emot priset i Berwaldhallen i Stockholm den 18 maj 1993 och delade det med Dizzy Gillespie.

Vilket verk skrev Lutosławski för Sverige?

Stråkkvartetten från 1964, som Sveriges Radio beställde. Den uruppfördes på Moderna Museet i Stockholm den 12 mars 1965.

Vem var Derwid?

Lutosławskis pseudonym för lätt musik 1957-1963, som valser, tangor och foxtrotar.

Varför förbjöds Lutosławskis första symfoni?

Den stämplades som formalistisk under stalinismen, när musiken skulle följa den socialistiska realismen.

Hur uttalas Lutosławski?

Ungefär lutoswáfski. Det polska ł uttalas som ett engelskt w och betoningen ligger på näst sista stavelsen.

Vem spelade Lutosławski piano med under kriget?

Tonsättaren Andrzej Panufnik. De spelade i duo på kaféer i det ockuperade Warszawa.

När dog Witold Lutosławski?

Den 7 februari 1994 i Warszawa, 81 år gammal.

Vad var Lutosławskiåret?

Sejmen utsåg 2013 till Witold Lutosławskis år, till minne av att han föddes hundra år tidigare.

Källor

• Chopininstitutet, Lutosławski och Stockholm: stråkkvartetten 1965, konserterna 1987, Polarpriset och mötet med Salonen.
• Polar Music Prize, Witold Lutosławski: motiveringen och ceremonin.
• Culture.pl, Witold Lutosławski: studier, kaféduon med Panufnik, verken, dirigentdebuten och priserna.
• Wikipedia, Witold Lutosławski: fadern, krigsåren, Derwid, bojkotten och priserna.
• Musikskolan i Nysa, kalendarium: stalinismen och citatet om spårvagnen.
• Chopininstitutet, Lutosławski och Los Angeles och Lutosławski som dirigent.
• Polmic om pianokonserten och om konsertstudion.
• Wikipedia om tredje symfonin, cellokonserten, stråkkvartetten och Léonie Sonnings pris.
• Lutosławskis cellotävling, historia och Warszawas filharmoni om tävlingen 2024.
• Jazz Forum om skivan med barnvisorna och PWM, Spóźniony słowik och O panu Tralalińskim.
• Berwaldhallen, Ravel, Salonen och Lutosławski: Konsert för orkester säsongen 2025/2026.
• Sejmens beslut den 7 december 2012 om Witold Lutosławskis år 2013.