Polsk-litauiska samväldet

Polsk-litauiska samväldet var den gemensamma stat som Polen och storfurstendömet Litauen bildade genom Lublinunionen den 1 juli 1569 och som försvann i den tredje delningen 1795. I början av 1600-talet omfattade samväldet enligt Britannica omkring en miljon kvadratkilometer med 11 miljoner invånare, från Östersjön långt in i dagens Ukraina. Adeln valde kungen, sejmen kunde stoppas av en enda ledamot och tre av kungarna tillhörde den svenska Vasaätten. Vi går igenom statsskicket, folket och krigen från unionen till nedgången, med alla valda kungar i en tabell och samväldets viktigaste orter på dagens karta.

• Bildades1 juli 1569 genom Lublinunionen
• Som störstOmkring 1 miljon km² och 11 miljoner invånare
• Kungaval10 val 1573-1764 gav 11 kungar
• UpphördeTredje delningen 1795

Vad var polsk-litauiska samväldet?

På polska hette samväldet Rzeczpospolita Obojga Narodów, Republiken Båda Nationerna. De två nationerna var storfurstendömet Litauen och kungariket Polen, som kallades kronan. I Sverige kallas staten ofta Polen-Litauen eller adelsrepubliken, efter adeln som styrde landet och valde kungen. Samväldet bestod i 226 år.

Länderna hade haft en gemensam härskare ända sedan Jagiellonerna kom till makten genom unionen i Krewo 1385. Den föreningen var en personalunion som hängde på en enda släkt. Kung Sigismund August (polska Zygmunt August) var den siste manlige Jagiellonen på tronen och när han dog 1572 fanns ingen självklar arvinge. Lösningen blev en fast union och efter hans död ett valkungadöme.

Vad bestämdes i Lublinunionen 1569?

Lublinunionen slöts den 1 juli 1569 och gjorde två stater till en federation. Enligt Britannica skulle Polen och Litauen ha en gemensamt vald härskare, en gemensam sejm och en gemensam utrikespolitik.

Nationalencyklopedin beskriver avtalet som en realunion som ersatte personalunionen från 1385. Unionen var ändå ingen sammanslagning. Båda länderna behöll sin egen armé, sin egen statskassa, sin egen förvaltning och sina egna lagar. Litauen fick fortsatt ha egna ämbetsmän och egna befälhavare. Tabellen visar vad som blev gemensamt och vad som förblev delat.

Innan unionen var klar flyttade kungen stora landområden från Litauen till den polska kronan. Enligt Britannica gällde det Podlasien och Volynien med trakterna kring Kyiv och Bracław, i dag delar av östra Polen och Ukraina. De ukrainska länderna hamnade därmed under kronan, där kosackernas stora uppror bröt ut knappt 80 år senare.

Hur valdes kungarna i samväldet?

När Sigismund August dog 1572 fanns ingen färdig ordning för hur en ny kung skulle utses. Adeln fick skapa den under det första interregnumet 1572-1573. Under mellantiden styrde den katolske primasen som interrex, tillfällig statschef. En konvokationssejm prövade kandidaterna och skrev villkoren. Själva valsejmen hölls på fältet vid Wola utanför Warszawa i upp till sex veckor.

Adelsmännen röstade själva på valfältet. Ingen räknade exakt hur många som kom, men enligt de sammanställningar som finns var det oftast 10 000-15 000 och vid enstaka val över 100 000. Efter valet kröntes kungen vanligen i Wawelkatedralen i Kraków vid en kröningssejm.

Två dokument från 1573 blev grunden för statsskicket. Warszawakonfederationen den 28 januari 1573 garanterade enligt polska utrikesministeriet evig fred mellan alla trosriktningar och gav adelsmän som inte var katoliker samma rättigheter och skydd av staten som katolikerna. Henrikartiklarna, uppkallade efter den förste valde kungen, band varje kung att kalla sejmen vart annat år och att bekräfta religionsfreden. Kungens makt över armén och lagstiftningen begränsades. Om han bröt mot villkoren var adeln automatiskt fri från sin lydnadsplikt. Enligt Britannica förblev artiklarna Polens grundlag ända till 1795.

Utöver artiklarna skrev varje ny kung under ett personligt avtal, pacta conventa, som konvokationssejmen hade förberett. Fyra av valen, 1575, 1587, 1697 och 1733, slutade med att två kandidater utropades till kung. Flera av dubbelvalen ledde till strider om tronen.

Det första valet vann den franske prinsen Henrik av Valois. Han stannade bara några månader och lämnade Polen i juni 1574 för att bli kung i Frankrike. Vid nästa val utsågs Anna Jagiellonka, syster till Sigismund August, till regent tillsammans med fursten av Transsylvanien Stefan Batory. Anna regerade bara formellt. Stefan Batory vann enligt Britannica flera segrar över Ivan den förskräcklige 1579-1581.

Vad var adelsdemokratin?

Adeln kallades szlachta och utgjorde enligt Britannica 8-10 procent av befolkningen. Som politisk nation var den större än väljarkårerna i de flesta europeiska länder ännu i början av 1800-talet. Alla adelsmän var formellt jämlika, oavsett om de ägde en liten gård eller hundratals byar.

Riksdagen, sejmen, bestod enligt den polska senatens egen historik av tre stånd, nämligen kungen, senaten och deputeradekammaren. Sedan mötet i Piotrków 1493 hade adeln skickat valda deputerade. Enligt lagen Nihil novi från 1505 kunde kungen inte stifta ny lag utan de tre ståndens samtycke. Deputerade valdes på lokala adelsmöten, sejmiker.

De mäktigaste släkterna, magnaterna, kunde ändå styra mycket genom mindre adelsmän som var beroende av dem. När liberum veto användes första gången 1652 stod enligt Muzeum Historii Polski hetmanen Janusz Radziwiłł bakom den deputerade som protesterade.

Resten av befolkningen hade ingen plats i sejmen. Bönderna var den stora majoriteten och de flesta var livegna på adelns gods. Borgarna i städerna saknade politiska rättigheter tills Majkonstitutionen 1791 gav dem en del, medan bönderna enligt Britannica bara fick lagens skydd.

Vad var liberum veto?

Liberum veto, det fria vetot, var rätten för en enda deputerad att stoppa ett beslut i sejmen. Britannica beskriver hur en ledamot som ansåg att ett beslut skadade hans område kunde ropa ”Nie pozwalam!”, jag tillåter inte. Vetot kunde också användas för att upplösa hela sessionen, så att sejmen gick hem utan beslut.

Första gången skedde det den 9 mars 1652. Enligt Muzeum Historii Polski protesterade Władysław Siciński, deputerad från Upita i Litauen, mot att sejmen skulle förlängas en dag och lämnade salen. Han kom inte tillbaka de följande dagarna och ledamöterna fick skiljas åt. Händelsen blev ett prejudikat som senare sejmer följde.

Under de närmaste hundra åren blev vetot vanligt. Enligt Britannica lamslogs 10 av 18 sejmer under August II. Under August III upplöstes 5 av 15 sejmer och de övriga fattade inga beslut alls. Liberum veto avskaffades först genom Majkonstitutionen den 3 maj 1791, då sejmen gick över till majoritetsbeslut.

Hur stort var samväldet och hur många bodde där?

Enligt Britannica var Polen vid mitten av 1500-talet omkring 260 000 kvadratkilometer med 3,5 miljoner invånare. Samväldet var som störst i början av 1600-talet och omfattade då omkring en miljon kvadratkilometer och 11 miljoner invånare. Museet POLIN beskriver samväldet som en av de största staterna i Europa, med många folk och trosriktningar.

Krigen vid mitten av 1600-talet slog hårt mot befolkningen. Enligt Britannica sjönk den från ungefär 11 till 7 miljoner. Kraków förlorade två tredjedelar av sina invånare och Warszawa hälften. Den ofta citerade uppgiften att enbart Syndafloden kostade 40 procent av befolkningen är omstridd och vi använder den inte.

När den första delningen kom 1772 var ytan fortfarande omkring 733 500 kvadratkilometer, mer än dubbelt så mycket som dagens Polen. Britannica räknar upp polacker, litauer, rutener, tyskar och judar samt mindre grupper av tatarer, armenier och skottar. Rutenerna var förfäder till dagens ukrainare och belarusier.

Hur tolerant var samväldet mot andra religioner?

Inom samväldets gränser levde katoliker, protestanter, ortodoxa, judar och muslimer. Polens utrikesministerium kallar Warszawakonfederationen ett uttryck för en religiös tolerans som var ovanlig för sin tid. Toleransen gällde först och främst adeln.

Brestunionen 1596 förde en stor del av den ortodoxa kyrkan i samväldet in under påven. Enligt Britannica gällde det flera miljoner ukrainska och belarusiska ortodoxa kristna, som fick behålla sin östliga rit. Biskoparna i Lwów och Przemyśl vägrade att följa med och ortodoxa lekmän bildade brödraskap i protest. Ur unionen växte det som i dag heter den ukrainska grekisk-katolska kyrkan.

Striden mellan de två kyrkorna pågick i årtionden. Först 1632 erkände Władysław IV den ortodoxa kyrkans hierarki. Enligt Britannica kom erkännandet kanske för sent.

Hur många judar bodde i samväldet?

Under samväldets tid blev Polen-Litauen hemland för den största delen av världens judar. Museet POLIN kallar sitt galleri om åren 1569-1648 för Paradisus Iudaeorum, judarnas paradis. Där räknar museet med omkring 1 100 orter där judar bodde.

Enligt POLIN:s uppslagsverk Virtual Shtetl bodde 10 000-24 000 judar i Polen och Litauen i början av 1500-talet. Mot slutet av århundradet fanns omkring 200 judiska församlingar. Vid uppbörden av den judiska personskatten 1764-1765 betalade omkring 600 000 judar. Med barn och dem som undvek skatten räknar forskarna med 750 000-900 000 judar, omkring 6 procent av befolkningen.

Judarna hade ett eget självstyre. Fyra ländernas råd, på hebreiska Va’ad Arba Aratzot, samlade ombud från Storpolen, Lillpolen, Lwówlandet och Volynien och utfärdade sin första kända förordning 1580. Rådet fördelade framför allt skatterna men avgjorde också tvister. Litauen fick ett eget råd, som finns belagt från 1623. Sejmen avskaffade båda råden 1764, när skatten skulle tas in på ett nytt sätt.

Varför gjorde kosackerna uppror 1648?

Kosackerna var krigare i stäppområdena vid Dnepr. Kungarna Sigismund August och Stefan Batory skrev in en del av dem i ett register för krigstjänst. Enligt Britannica bidrog omkring 40 000 kosacker till segern vid Chocim i kriget mot Osmanska riket 1620-1621.

Britannica pekar på Władysław IV:s planer på ett korståg mot turkarna som en av orsakerna till oron, eftersom kosackerna skulle spela en stor roll i kriget. I april 1648 gick Bohdan Chmelnytskyj, som samtida jämförde med Oliver Cromwell, till angrepp mot polackerna och i oktober samma år nådde hans styrkor fram till Lwów.

Efter överenskommelsen i Zborów den 18 augusti 1649 och nederlaget vid Beresteczko i juni 1651 vände sig Chmelnytskyj till Moskva. Genom avtalet i Perejaslav 1654 underställde han sig tsar Aleksej. Upproret drabbade judarna i Ukraina hårt. Enligt Virtual Shtetl minskade den judiska befolkningen i samväldet med upp till 20-25 procent.

Kriget med Ryssland som följde slutade med stilleståndet i Andrusovo 1667. Ukraina delades längs Dnepr och Ryssland fick den östra delen, staden Kyiv och Smolensk. Gränsen bekräftades i ett fördrag 1686.

Vilka var Vasakungarna i Polen?

Tre av samväldets kungar tillhörde den svenska Vasaätten. Sigismund III Vasa regerade 1587-1632, hans son Władysław IV 1632-1648 och dennes halvbror Jan II Kazimierz 1648-1668. Tillsammans satt de på den polska tronen i 81 år, längre än någon annan ätt under samväldet.

Sigismunds anspråk på den svenska tronen gav krig mellan länderna i över ett halvsekel. Den mest kända polska segern kom vid Kircholm vid floden Düna nära Riga den 27 september 1605. Enligt Muzeum Historii Polski ställde Karl IX upp med omkring 11 000 man mot 3 600 under Jan Karol Chodkiewicz. De bevingade husarerna, samväldets tunga kavalleri, bröt de svenska leden. De svenska förlusterna kan ha varit så höga som 8 000-9 000 döda, medan den polsk-litauiska hären förlorade 100-200 man, bland dem 13 husarer.

Britannica räknar också segern nära Oliwa 1627 till Sigismunds framgångar mot Sverige. Enligt samma källa höll Władysław IV fast vid sin rätt till den svenska tronen precis som fadern. Kraven gick sedan i arv till Jan II Kazimierz.

Vad hände under Syndafloden 1655-1660?

Syndafloden, på polska Potop, är namnet på den svenska invasionen och krigen som följde 1655-1660. Enligt Britannica var Karl X Gustavs förevändning att Jan II Kazimierz vägrade erkänna honom som kung, men det verkliga målet var mer land vid Östersjön. Den 21 juli 1655 gick en svensk armé under Arvid Wittenberg in från Pommern. En andra armé under Magnus De la Gardie kom från Livland.

Motståndet föll snabbt. Adelsuppbådet vid Ujście höll enligt Muzeum Historii Polski bara en dag och adeln i Storpolen kapitulerade i juli 1655. I Litauen överlämnade samme Janusz Radziwiłł som stått bakom det första vetot storfurstendömet till svenskarna. Warszawa intogs snabbt och Jan II Kazimierz fick fly till Schlesien.

Vändningen kom när svenskarna angrep klostret Jasna Góra i Częstochowa, som stod emot belägringen i november och december 1655. Den 1 april 1656 lät Jan II Kazimierz i katedralen i Lwów utropa jungfru Maria till drottning av Polens krona. Han lovade också att skydda bönderna mot orättvisor och bördor, ett löfte som enligt Muzeum Historii Polski aldrig hölls.

Vid Warszawa möttes arméerna den 28-30 juli 1656. Karl X Gustav och kurfursten Fredrik Wilhelm av Brandenburg hade omkring 18 000 man mot samväldets 34 000-40 000. Ungefär tusen husarer under Aleksander Hilary Połubiński störtade nerför en höjd mot det svenska rytteriet utan att bryta igenom. Svenskarna och brandenburgarna vann slaget, men enligt museet försenade segern bara befrielsen av landet.

Freden slöts 1660 i Oliwa, som i dag är en stadsdel i Gdańsk. Enligt Britannica återställdes gränserna från tiden före invasionen och Jan II Kazimierz avstod från anspråken på den svenska tronen. Svenska soldater förde med sig böcker, konst och arkiv från Polen och en del finns kvar i svenska samlingar, som vi berättar om i vår översikt över Polens historia.

Vem var Jan III Sobieski?

Jan II Kazimierz försökte stärka kungamakten efter kriget. Ett adelsuppror, rokosz, under marskalken Jerzy Lubomirski 1665-1666 stoppade planerna och 1668 abdikerade kungen och flyttade till Frankrike. Hans efterträdare Michał Korybut Wiśniowiecki regerade bara i fyra år. År 1672 anföll Osmanska riket, gränsfästningen Kamieniec Podolski föll och samväldet tvingades till den förödmjukande freden i Buczacz.

Fältherren Jan Sobieski besegrade turkarna vid Chocim 1673 och valdes till kung året efter. Som Jan III regerade han 1674-1696. Hans mest kända insats kom 1683, när han ledde undsättningsarmén på omkring 80 000 man som bröt den osmanska belägringen av Wien.

Freden med Osmanska riket kom först efter Sobieskis död. Enligt Britannica fick samväldet i Karlowitz den 26 januari 1699 tillbaka Podolien och den del av Ukraina väster om Dnepr som turkarna hade erövrat 1672.

Vad hände under den sachsiska tiden?

Efter Sobieski valdes kurfursten av Sachsen 1697 till kung som August II. Britannica skriver att personalunionen med Sachsen först såg ut att ge fördelar. I stället drog August in samväldet i stora nordiska kriget på Rysslands sida mot Sverige.

Karl XII gick in i samväldet, drev bort August och lät välja Stanisław Leszczyński till kung 1704, ett val som Britannica beskriver som iscensatt av svenskarna. Svenska, sachsiska och ryska arméer drog fram genom landet i flera år. Efter Karl XII:s nederlag vid Poltava 1709 kom August tillbaka på tronen.

Under de följande åren växte Rysslands inflytande. Vid den så kallade tysta sejmen den 1 februari 1717 fick ingen deputerad yttra sig, av rädsla för att sejmen skulle sprängas. Armén begränsades till 24 000 man, 18 000 för kronan och 6 000 för Litauen. Enligt Muzeum Historii Polski började Ryssland från och med då att tillskansa sig rollen som garant för att samväldets statsskick inte ändrades.

När August II dog 1733 valdes Stanisław Leszczyński på nytt, nu med franskt stöd, men han kunde inte behålla tronen. August III regerade 1733-1763 och Stanisław fick i stället hertigdömet Lothringen. Britannica kallar August III:s regeringstid för bottenläget i den polska statens historia.

Samtidigt började en förnyelse inifrån. Piaristen Stanisław Konarski grundade 1740 skolan Collegium Nobilium i Warszawa, där söner till adeln fick en ny sorts utbildning.

Varför gick samväldet under?

Historiker har länge beskrivit samväldet som en misslyckad stat som grannarna bara behövde plocka isär. Den bilden ifrågasätts i dag. Vid en föreläsning på Muzeum Historii Polski 2021 lyfte historikern Richard Butterwick-Pawlikowski fram frihet, medborgarskap, samförstånd, mångfald och tolerans som samväldets grundvärden. Han betonade också den ekonomiska och kulturella förnyelsen i slutet av 1700-talet.

Svagheterna fanns ändå där. Vetot gjorde det svårt att fatta beslut, armén var liten och Ryssland hade sedan 1717 en roll som garant för statsskicket. Stanisław August Poniatowski valdes 1764 under Katarina II:s kontroll. Natten mellan den 13 och 14 oktober 1767 grep ryska soldater biskop Kajetan Sołtyk och andra senatorer och förde dem till Kaluga i Ryssland.

Motståndet mot Ryssland samlades i Barkonfederationen 1768 och ledde till fyra års inbördeskrig. Ryssland, Preussen och Österrike tog tillfället i akt och genomförde den första av Polens delningar 1772, då samväldet enligt Muzeum Historii Polski förlorade 211 000 kvadratkilometer och 4,5 miljoner invånare. Efter reformerna, Majkonstitutionen 1791 och Kościuszkoupproret 1794 försvann staten helt i den tredje delningen 1795.

Efter delningarna av Polen följde uppdelningstiden fram till 1918, med Kongresspolen under den ryske tsaren och stora uppror som novemberupproret 1830. Polen hade tidigare styrts av Piastdynastin och Jagiellonerna. Samväldets 226 år är en del av det förflutna som Polen, Litauen, Belarus och Ukraina delar med varandra.

Var låg samväldets viktigaste orter?

Samväldets gränser ändrades flera gånger under de 226 åren. Vi ritar därför inte de historiska gränserna utan visar tio viktiga orter på en karta över dagens Polen, Litauen, Belarus och Ukraina.

Samväldet i årtal

• 1569Lublinunionen den 1 juli.
• 1573Warszawakonfederationen, Henrikartiklarna och det första kungavalet.
• 1587Sigismund III Vasa väljs till kung.
• 1596Brestunionen.
• 1605Segern över svenskarna vid Kircholm.
• 1648Chmelnytskyjs uppror.
• 1652Liberum veto används första gången.
• 1655Syndafloden börjar.
• 1660Freden i Oliwa.
• 1667Stilleståndet i Andrusovo.
• 1683Jan III Sobieski vid Wien.
• 1699Freden i Karlowitz.
• 1717Den tysta sejmen.
• 1764Stanisław August väljs. Fyra ländernas råd avskaffas.
• 1772Den första delningen.
• 1791Konstitutionen den 3 maj.
• 1795Den tredje delningen.

Vanliga frågor om polsk-litauiska samväldet

Vad var polsk-litauiska samväldet?

Den gemensamma staten för Polen och storfurstendömet Litauen från Lublinunionen 1569 till den tredje delningen 1795, med en vald kung och en gemensam sejm.

Varför kallas samväldet adelsrepubliken?

Adeln, som var 8-10 procent av befolkningen, valde kungen och styrde landet genom sejmen och de lokala sejmikerna.

Vad bestämdes i Lublinunionen?

Att Polen och Litauen skulle ha en gemensamt vald kung, en gemensam sejm och en gemensam utrikespolitik men var för sig behålla armé, statskassa, förvaltning och lagar.

Hur många kungar valdes i samväldet?

Mellan 1573 och 1764 hölls tio kungaval som gav elva kungar, från Henrik av Valois till Stanisław August Poniatowski.

Vad betyder liberum veto?

Det fria vetot, rätten för en enda deputerad att stoppa ett beslut eller upplösa sejmen. Det användes första gången 1652 och avskaffades 1791.

Vilka Vasakungar regerade i Polen?

Sigismund III Vasa 1587-1632, hans son Władysław IV 1632-1648 och Jan II Kazimierz 1648-1668. Sigismund var också kung av Sverige 1592-1599.

Hur stort var samväldet?

Som störst i början av 1600-talet omkring en miljon kvadratkilometer med 11 miljoner invånare enligt Britannica. Före den första delningen 1772 var ytan omkring 733 500 kvadratkilometer.

Vad var Syndafloden?

Den svenska invasionen 1655 och krigen fram till freden i Oliwa 1660. Under krigsåren vid mitten av 1600-talet sjönk befolkningen enligt Britannica från ungefär 11 till 7 miljoner.

Hur många judar bodde i samväldet?

Omkring 750 000-900 000 vid mitten av 1760-talet enligt POLIN:s Virtual Shtetl, omkring 6 procent av befolkningen. Enligt POLIN bodde den största delen av världens judar i samväldet.

Varför upphörde samväldet?

Ryssland, Preussen och Österrike delade upp landet i tre steg 1772, 1793 och 1795. Efter den tredje delningen fanns ingen polsk stat förrän 1918.

Källor

• Britannica om Lublinunionen, samväldet, kosackerna, krisen på 1600-talet, den sachsiska tiden, liberum veto och reformförsöken, Henrikartiklarna och szlachta.
• Britannica om Brestunionen, Bohdan Chmelnytskyj, Andrusovo, kriget 1655-1660 och freden i Karlowitz.
• Muzeum Historii Polski om det första vetot 1652, Syndafloden, löftena i Lwów, slaget vid Warszawa 1656 och den tysta sejmen.
• Muzeum Historii Polski på engelska om Kircholm 1605, samväldet 1733-1795 och frågan om samväldet var en misslyckad stat.
• Polens utrikesministerium om Warszawakonfederationen och senatens historik.
• POLIN om galleriet Paradisus Iudaeorum och Virtual Shtetl om den judiska befolkningen samt Encyclopaedia Judaica om Fyra ländernas råd.
• Nationalencyklopedin om Lublinunionen.
• Wikipedia om kungavalen och de polska monarkerna.