Jerzy Grotowski

Jerzy Grotowski (1933-1999) är en av 1900-talets mest inflytelserika teatermakare. Med en liten grupp skådespelare i Opole och Wrocław skapade han den fattiga teatern, där allt utom mötet mellan skådespelare och publik togs bort. Teaterns första utlandsturné gick till Skandinavien och hans viktigaste bok gavs ut i Danmark. Här berättar vi om hans liv, föreställningarna och arvet.

• Född11 augusti 1933 i Rzeszów
• Död14 januari 1999 i Pontedera, Italien
• TeatrarTeatr 13 Rzędów i Opole och Teatr Laboratorium i Wrocław
• Mest känd förKsiążę Niezłomny 1965 och boken Towards a Poor Theatre 1968

Vem var Jerzy Grotowski?

Grotowski var regissör, teaterpedagog och forskare. Mellan 1957 och 1969 regisserade han sjutton föreställningar, varav elva med Teatr Laboratorium. Sedan lämnade han föreställningarna och ägnade resten av livet åt att utforska vad en människa kan göra med kropp och röst.

Hans idéer spreds genom en bok, några få föreställningar och de skådespelare och elever han arbetade med. Grupper i många länder har byggt sin träning på det de har lärt sig av honom. Eugenio Barba och Odin Teatret i Danmark är det mest kända exemplet i Norden.

Barndom och studier

Jerzy Grotowski föddes i Rzeszów den 11 augusti 1933, som andra barnet till Marian och Emilia Grotowska, född Kozłowska. Brodern Kazimierz var drygt tre år äldre.

När kriget bröt ut i september 1939 internerades fadern, som tjänstgjorde i armén, i Rumänien. Modern flydde med sönerna österut och kom till Przemyśl. En sovjetisk officer varnade henne för att de kunde deporteras och hösten 1939 tog hon sig med barnen tillbaka över gränsen till Rzeszów, som då var ockuperat av Tyskland, där de bodde hos släktingar.

Efter kriget utbildade han sig till skådespelare vid statens teaterskola i Kraków och tog examen i juni 1955. Den 23 augusti samma år började han studera regi vid teaterhögskolan GITIS i Moskva, för Jurij Zavadskij.

De tretton radernas teater i Opole

Våren 1959 förhandlade Grotowski och kritikern Ludwik Flaszen med kulturmyndigheterna i Opole. De fick leda den lilla Teatr 13 Rzędów, De tretton radernas teater. Premiären på Orfeusz efter Jean Cocteau den 8 oktober 1959 räknas som starten på verksamheten.

Flaszen (1930-2020) stannade med gruppen hela vägen till 1984. Grotowskiinstitutet beskriver honom som teaterns inre kritiker och Grotowskis intellektuella partner, snarare än som regissör.

Grotowski såg sig som del av en polsk tradition. Reduta, som Juliusz Osterwa och Mieczysław Limanowski grundade i Warszawa 1919, räknas som det första polska teaterlaboratoriet och var en av de viktigaste traditioner han hänvisade till. Våren 1966 tog Teatr Laboratorium över Redutas emblem, tre sammanlänkade öglor som står för oändligheten, med ett L i mitten i stället för ett R.

Under de följande åren satte Grotowski upp de polska romantikerna på sitt eget sätt. Dziady efter Mickiewicz hade premiär den 18 juni 1961 och Kordian efter Słowacki den 14 februari 1962. Den 1 mars 1962 bytte teatern namn till Teatr-Laboratorium 13 Rzędów.

Akropolis efter Stanisław Wyspiański hade premiär den 10 oktober 1962. Grotowski och scenografen Józef Szajna flyttade dramat till ett koncentrationsläger. Fångarna bygger upp lägret på scenen och bär till sist in Frälsarens gestalt i en konstruktion som föreställer en grav och ett krematorium. Doktor Faustus efter Christopher Marlowe följde den 23 april 1963 med Zbigniew Cynkutis i titelrollen. Det var första gången pjäsen spelades i Polen.

I augusti 1962 höll Grotowski ett föredrag om teatern i Opole vid ett internationellt seminarium i Helsingfors. Enligt Grotowskiinstitutets tidslinje var det där som det internationella intresset för hans arbete började. Samma höst var han en månad i Kina och studerade den klassiska kinesiska teatern.

Książę Niezłomny och Ryszard Cieślak

Den 2 januari 1965 flyttade gruppen till Wrocław. Den 1 september samma år fick den namnet Instytut Badań Metody Aktorskiej, Institutet för forskning i skådespelarens metod, med Teatr Laboratorium som undertitel.

Książę Niezłomny, Den ståndaktige prinsen, hade sluten premiär den 20 april och offentlig premiär den 25 april 1965. Texten var Juliusz Słowackis bearbetning av Pedro Calderóns drama från 1600-talet om den portugisiske prinsen Don Fernando, som hellre dör i fångenskap än ger upp en stad.

Ryszard Cieślak (1937-1990) spelade prinsen. Resten av ensemblen repeterade tillsammans medan Grotowski arbetade enskilt med Cieślak. Med egna ord beskrev han sin roll som en förlossningsläkares. Resultatet blev det han kallade den totala akten, där skådespelaren ger sig själv helt i stället för att spela en roll.

Föreställningen spelades i Stockholm, Köpenhamn och Oslo i februari och mars 1966 och på Odéon i Paris i juni samma år. Senare följde Amsterdam, Spoleto, Belgrad, Mexiko, London och New York. En film spelades in i Spoleto 1967 med dold kamera och ljudet hämtades från en föreställning i Oslo 1966.

Den fattiga teatern

Grotowski menade att teatern aldrig kunde vinna över filmen med tekniska medel. Den skulle i stället renodla det som bara teatern har, det levande mötet mellan skådespelare och publik.

Därför skalades allt annat bort. Smink, kostymer, dekor, en avskild scen, ljus och ljudeffekter behövdes inte, eftersom skådespelaren med kropp och röst kunde skapa det som behövdes. I Den ståndaktige prinsen stod prinsen i mitten av ett ovalt rum som arkitekten Jerzy Gurawski hade byggt och hovet rörde sig runt honom.

Skådespelarnas träning var hård och byggde på plastiska och fysiska övningar. Målet var ändå inte akrobatik. När Polska institutet i Stockholm ordnade en hyllningshelg 2009 påminde Grotowskiinstitutets chef Jarosław Fret om att Grotowski själv förnekade att han sysslade med fysisk teater. Det han sökte var ärlighet och ett högre medvetande hos skådespelaren.

Idéerna samlades i boken Towards a Poor Theatre, Mot en fattig teater, som kom 1968. Den gavs ut av Odin Teatret i Holstebro, redigerades av Eugenio Barba och har förord av den brittiske regissören Peter Brook.

Apocalypsis cum figuris och vägen bort från scenen

Apocalypsis cum figuris visades för en sluten publik den 19 juli 1968 och hade offentlig premiär den 11 februari 1969. Arbetet började med Słowackis Samuel Zborowski men landade i texter ur evangelierna och Dostojevskijs Bröderna Karamazov. Cieślak spelade huvudrollen Ciemny, Den enfaldige.

Publiken satt först på bänkar och på golvet och senare i en ring runt spelplatsen. Föreställningen gick i tolv år och spelades bland annat i London, New York, Paris, Sydney och Venedig. Sista gången var i Wrocław den 11 maj 1980, efter att skådespelaren Antoni Jahołkowski hade blivit sjuk. Det var den sista nya föreställning som Grotowski regisserade.

På 1970-talet arbetade han med det som kallas parateater, där deltagarna själva var aktiva i stället för att titta på. Specialprojektet startade 1974 och Bergsprojektet 1977. Tankarna beskrev han i texter som Högtid (1973) och Hur man skulle kunna leva (1975). I Teatr Źródeł, Källornas teater, reste han främst 1978-1982 med en internationell grupp till bland annat Haiti, Nigeria, Mexiko och Västbengalen i Indien. Målet var att hitta tekniker som fanns före skillnaderna mellan kulturerna.

Krigstillståndet infördes i december 1981 och året efter lämnade Grotowski Polen för att söka politisk asyl i USA. Teatr Laboratorium upplöstes 1984.

Åren 1983-1986 ledde han projektet Objective Drama vid University of California i Irvine. På inbjudan av Roberto Bacci flyttade han 1986 till Pontedera i Toscana och byggde upp ett arbetscentrum tillsammans med den amerikanske skådespelaren Thomas Richards. Den sista perioden kallade han konsten som fordon (ett uttryck som Peter Brook myntade), där sånger och handlingar är redskap för den som utför dem.

Grotowskis viktigaste begrepp

I Towards a Poor Theatre kallar Grotowski skådespelarens utbildning en via negativa. Det är inte en samling färdigheter som ska läras in, skriver han, utan hinder som ska tas bort.

Begreppen nedan följer ungefär hans perioder, från teatern i Opole till arbetet i Pontedera.

Grotowski och Norden

Norden var viktig för Grotowski från början. Italienaren Eugenio Barba kom från Norge till Opole på ett Unescostipendium och anslöt formellt till gruppen i februari 1962. Den 1 oktober 1964 grundade Barba Odin Teatret i Oslo och två år senare flyttade teatern till Holstebro i Danmark.

Teatr Laboratoriums första utlandsturné gick till Skandinavien, några månader före gästspelet i Paris. Det visar teaterhistorikern Franco Perrelli i en artikel i New Theatre Quarterly 2010. Książę Niezłomny spelades i Stockholm, Köpenhamn och Oslo i början av 1966 och Perrelli beskriver särskilt hur de svenska kritikerna tog emot föreställningen.

I juli 1966 höll Grotowski en workshop i Holstebro, där Ryszard Cieślak deltog. Cieślak återkom senare till Danmark och regisserade i Århus 1983 och 1987.

År 2009, när Unesco firade Grotowskis år, ordnade Polska institutet i Stockholm en hyllningshelg tillsammans med Stockholms stadsteater, Teaterstudio Lederman och Grotowskiinstitutet. Grotowskis medarbetare Ludwik Flaszen och institutets chef Jarosław Fret medverkade och filmen av Den ståndaktige prinsen visades.

Föreställningar i urval

Tabellen visar de viktigaste föreställningarna enligt Grotowskiinstitutets tidslinje och uppslagsverk.

Utmärkelser och sista åren

Grotowski fick hedersdoktorat vid universiteten i Wrocław 1991, New School for Social Research i New York 1994 och Bologna 1997. Mellan 1991 och 1996 hade han ett MacArthurstipendium.

År 1997 fick han en professur i teaterantropologi vid Collège de France i Paris och höll föreläsningar där 1997-1998. Han dog i Pontedera den 14 januari 1999, 65 år gammal.

Arvet i Wrocław

Den 28 december 2006 blev Centret för studier av Grotowskis verk i Wrocław Instytut im. Jerzego Grotowskiego. Institutet håller till på Rynek-Ratusz 27 vid Stora torget, i lokalerna där Teatr Laboratorium spelade.

Unesco utsåg 2009 till Grotowskis år. I Wrocław delades samma vår Europeiska teaterpriset ut och i juni 2009 hölls festivalen Świat Miejscem Prawdy, Världen som sanningens plats.

För den som besöker Wrocław är institutet en naturlig startpunkt. Där finns arkiv, utställningar och föreställningar av grupper som arbetar vidare med hans idéer.

Grotowskis liv i årtal

• 1933Föds i Rzeszów den 11 augusti.
• 1939Flyr med modern och brodern och återvänder till det ockuperade Rzeszów.
• 1955Examen som skådespelare i Kraków och studier vid GITIS i Moskva.
• 1959Tar över Teatr 13 Rzędów i Opole med Ludwik Flaszen.
• 1962Akropolis och föredraget i Helsingfors. Eugenio Barba ansluter till gruppen.
• 1965Flyttar till Wrocław. Książę Niezłomny har premiär.
• 1966Första utlandsturnén till Stockholm, Köpenhamn och Oslo, sedan Paris.
• 1968Towards a Poor Theatre ges ut av Odin Teatret i Holstebro.
• 1969Apocalypsis cum figuris, den sista föreställningen. Den spelas till 1980.
• 1974Parateatern och Specialprojektet.
• 1978-1982Teatr Źródeł, Källornas teater.
• 1982Lämnar Polen efter krigstillståndet.
• 1983-1986Objective Drama i Irvine, Kalifornien.
• 1984Teatr Laboratorium upplöses.
• 1986Arbetscentrum i Pontedera med Thomas Richards.
• 1997Professur vid Collège de France.
• 1999Dör i Pontedera den 14 januari.
• 2009Unescos Grotowskiår, hyllningshelg i Stockholm.

Vanliga frågor om Jerzy Grotowski

Vad är fattig teater?

Grotowskis idé om en teater utan smink, kostymer, dekor, avskild scen, ljus och ljudeffekter. Kvar blir skådespelarens kropp och röst och mötet med publiken.

Var hade Grotowski sin teater?

Först i Opole där Teatr 13 Rzędów startade 1959. Från 1965 låg teatern i Wrocław under namnet Teatr Laboratorium.

Vilken är Grotowskis mest kända föreställning?

Książę Niezłomny, Den ståndaktige prinsen, från 1965 med Ryszard Cieślak i huvudrollen.

Vad är den totala akten?

Grotowskis begrepp för när skådespelaren ger sig själv helt, i stället för att spela en roll. Grotowskiinstitutet kopplar begreppet till Cieślaks prins 1965.

Var gavs Towards a Poor Theatre ut?

Hos Odin Teatret i Holstebro i Danmark 1968, redigerad av Eugenio Barba och med förord av Peter Brook.

Spelade Grotowski i Sverige?

Ja. Den första utlandsturnén 1966 gick till Stockholm, Köpenhamn och Oslo med Den ståndaktige prinsen.

Varför lämnade Grotowski Polen?

Han lämnade landet 1982 efter att krigstillståndet hade införts. Han arbetade sedan i USA och från 1986 i Italien.

Vem var Eugenio Barba?

En italiensk regissör som arbetade med Grotowski i Opole och grundade Odin Teatret i Oslo 1964. Teatern flyttade senare till Holstebro i Danmark.

Var kan jag lära mig mer om Grotowski?

På Instytut im. Jerzego Grotowskiego i Wrocław (som har arkiv och utställningar) och på institutets webbplats grotowski.net med tidslinje och uppslagsverk.

När dog Jerzy Grotowski?

Den 14 januari 1999 i Pontedera i Italien, 65 år gammal.

Källor

• Grotowski.net, Grotowski Jerzy: föreställningarna, perioderna, utmärkelserna och döden.
• Grotowski.net, tidslinjen för åren 1933, 1939, 1955, 1959, 1961, 1962, 1963 och 1965.
• Grotowski.net, The Constant Prince och Ryszard Cieślak: premiären, turnéerna, filmen och Holstebro 1966.
• Franco Perrelli, Grotowski’s First Tour Abroad, New Theatre Quarterly 2010: turnén i Skandinavien.
• Nummer, Hyllningshelg för Grotowski: helgen i Stockholm 2009.
• Wikipedia, Jerzy Grotowski, Eugenio Barba, Odin Teatret och Grotowskiinstitutet.
• Encyklopedia teatru polskiego, Wrocław 2009 Grotowskis år: Unescoåret och festivalerna.
• Grotowski.net, Reduta: förebilden från 1919 och emblemet.
• Grotowski.net, Akropolis, Apocalypsis cum figuris, Theatre of Sources och Ludwik Flaszen: föreställningarna, resorna och medarbetarna.
• Routledge, Towards a Poor Theatre: Barba som redaktör, Brooks förord och begreppen fattig teater och via negativa.