Polsk prinsessa & svensk drottning i europeiskt 1500-tal: Katarina Jagellonica



Erik Petersson:

Polsk prinsessa & svensk drottning i europeiskt 1500-tal: Katarina Jagellonica

I sin aktuella bok Furstinnan har Eva Mattsson valt ett spännande perspektiv genom att fokusera på en fascinerande men bortglömd gestalt i den europeiska historien, Katarina Jagellonica (1526–1583). Mer än någon annan 1500-talsdrottning i Skandinavien påverkade hon politiken, både direkt och indirekt, och genom henne kom familjen Vasa att hamna både på den svenska och polska tronen.

Jag ska alldeles strax återkomma till vad som gör att den här boken är så ovanlig, den är det för att den handlar om en ofta förbisedd kvinnlig aktör, men det finns mer än så. Men innan vi återkommer till det vill jag lägga scenen till vad 1500-talet var för en tid i Europa.

Världen höll på att förändras under 1500-talet.


Vi tänker oss lätt att 1500-talet var Martin Luthers och Niccolò Machiavellis, ortodoxins och Furstens tid, och det var det förstås, men om vi tittar närmare ska vi upptäcka att den var så mycket mer. Maktbalansen höll på global nivå omärkligt på att skjutas över till Europas fördel, inledd av Christoffer Columbus stora upptäckt av en dittills okänd kontinent – även fast han själv aldrig blev medveten om att just det var hans bedrift. Vi kan börja tala om att världen började sitta ihop på ett annat sätt än tidigare och spanjorer och portugiser som inledde utforskningen av världshaven följdes snart av engelsmän och holländare. Det var de senare som började ana fördelarna med kapitalismen och vad den kunde uträtta.

Samtidigt var 1500-talet fortfarande en socialt mycket splittrad tid i hela Europa, där en liten klick människor – adelsmän, kungar och kyrkomän – kontrollerade en i våra ögon förskräckande stor del av de samlade ekonomiska tillgångarna. Det var framför allt de som vann på den nya tidens framsteg, där böcker genom tryckpressens uppfinning började bli billigare, där kryddor och andra exotiska varor som socker och choklad blev möjliga att köpa och där läkevetenskapen började bli mer empirisk.

Katarina Jagellonica växte upp i en värld som höll på att förändras. När hon föddes var det mindre än ett årtionde sedan Martin Luther spikade upp sina teser på slottskyrkans port i Wittenberg; hans hammarslag ekade ut över Europa och förebådade religionsstrider som skulle pågå mer än ett sekel. Men just då kunde ingen veta det, allra minst Martin Luther själv. Det var tradition att påbjuda reformer inom kyrkan, han tänkte sig inte att det skulle leda till den splittring som snart visade sig bli resultatet. Likväl blev det en rörelse som spreds, från det tysk-romerska riket, till Nederländerna, brittiska öarna och Frankrike, och upp mot handelsstäderna kring Östersjön, Danzig – nuvarande Gdansk, vidare till Visby, Köpenhamn och Stockholm.

Det var borgarna som tog till sig den nya läran, och från början fanns en öppenhet för den. Så var det fortfarande under Katarinas uppväxt. Snart stod det klart för somliga furstar att mycket fanns att använda den nya läran till att dra undan fötterna för kyrkan, så skedde exempelvis i Sverige, där en adelsman gjorde sig till furste på europeiskt sätt och såg till att hans söner skulle få ärva tronen efter honom. Näst äldst var Johan, som blev hertig av Finland. Det dröjde inte länge efter att hans äldre bror Erik tagit över tronen innan konflikten mellan bröderna blev uppenbar; samtidigt började Johan leta efter allierade utanför riket och hans ögon föll på det mäktiga samväldet Polen-Litauen.

Bröllopet mellan Katarina och Johan firades i all hast, hösten 1562. Det kom att förändra politiken kring Östersjön. På kort sikt ledde det till inbördeskrig mellan bröderna, och Johan och Katarina hamnade i fångenskap; på längre sikt ledde det till ett närmande från svensk del mot katolicismen, sedan Johan blivit fri och lyckats ta tronen sex år senare. Snart ledde det också till ett närmande mellan Polen-Litauen och Sverige, ett närmande som blev till en union då Katarinas och Johans son Sigismund valdes till polsk-litauisk kung 1587. Det levde Katarina aldrig till att se.

Så till vad som gör Eva Mattssons bok om Katarina så speciell: det är att hon använder sig av många olika grepp för att göra historien levande. Vi får se alltifrån samtida källor, till nutida bilder av platser och miljöer som var viktiga för Katarina, på båda sidor av Östersjön, och Eva använder sig av sina egna reflexioner och tankar för att bygga upp berättelsen. Hur kan det ha varit att som Katarina vandra runt i de där salarna på slottet i Wawel? Vad tänkte hon när hennes son Sigismund bekände sig till katolicismen en vinterdag i Vadstena år 1580? Vilken betydelse hade Katarina som kulturimportör från det rika polsk-litauiska väldet till det fattiga och eftersatta Sverige?

De här frågorna får vi genom Eva Mattssons fascinerande biografi över Katarina reda på mer om, och de öppnar upp för vidare funderingar, reflexioner och tolkningar av hur det var att leva under renässansen, en tid då världen höll på att förändras.  

« Tillbaka
      
Website Security Test