Program

Sculpture of the Terrain - utställning av Dominika Skutnik

14 september – 3 november 2019
Vernissage: lördag, 14 september kl. 13.00
Kulturcentrum Ronneby konsthall
Kallingevägen 3, Ronneby


Så tala stenarne, då alla andra ting tiga, skrev botanikern Carl von Linné på 1700-talet. Stenarna i utställningen Sculpture of the Terrain /Rzeźba Terenu berättar om miljontals år av stillhet och samtidigt om kraftfulla rörelser och förflyttningar, om avstånd, gränser och geologiskt långsamma skeenden under en för människan nästintill obegriplig tidsrymd.

Dominika Skutnik arbetar med processer, transformationer och installationer som skapas i relation med en plats, dess natur, historia och arkitektur. Hon är intresserad av erosion, sediment, kristallisering och de krafter som skapat bergsformationer och hon arbetar ofta med naturliga material som sten, ädelsten, snäckor eller salt.

Det geologiska arkiv som Dominika Skutnik samlat på sig under resor i Kashubien i norra Polen väger många ton. Granitstenarna i utställningen är utvalda på plats i den polska naturen och i stenbrott där sten efter sten sprayats med vatten för att färgerna ska framträda. Den fysiska arbetsbördan är enorm med tanke på de flera ton sten som Dominika Skutnik plockat och forslat hem. 

Det är det geologiska förloppet som Dominika Skutnik uppmärksammar oss på i sin installation. Stenarna kom som en gåva med glaciärerna för miljontals år sedan från Skandinavien till norra Polen. De krossades, nöttes ner, fick rivmärken och tumlade runt under sin färd söderut och förvandlades i form, struktur och storlek. Födelseorten och avresan har märkt upp sitt DNA i stenarna. De kommer mestadels från Blekinge, Småland eller Öland men också från andra delar av Sverige och de har alla passerat Blekinge på vägen söderut. En geolog från universitetet i Gdansk har kunnat platsbestämma och märka upp ett antal av stenarna.

Stenarna har till utställningen transporterats tillbaka över Östersjön som en returgåva till Blekinge. De har färdats i en specialbyggd låda på fraktdäck på den reguljära färjerutten mellan Gdynia och Karlskrona. Efter utställningen ska stenarna återlämnas till naturen, till en plats vid havet där flyttfåglarna samlas. Var och en av stenarna är märkta med ett metallmärke med ordet passerande.

Det är lågmält och storslaget på samma gång. Det är en poetisk och politisk handling i vår samtid där tids- och miljöperspektiv är i blickfånget. Dominika Skutniks arbete ställer frågor om natur, förflyttning, gränser och om identitet.

Utställningens titel Sculpture of the terrain - Rzeźba terenu är den litterära översättningen från en polsk vetenskaplig term som betyder terrängens form, hur landskapet är format. Det polska ordet rzeźba betyder dessutom skulptur. Landskapet skulpterar i all oändlig tid. Här i utställningen är stenarna utplacerade som en minimalistisk stjärnhimmel. Vi ser jordens inre, eller rymdens oändlighet på samma gång.

Sculpture of the terrain /Rzeźba terenu handlar inte om ett romantiserande av naturen eller sökandet efter det sköna. Samtidigt lyfts graniten upp till ädelstenens plats genom utställningen på konsthallen. Graniten omsluter Blekinge och synliggörs i de övergivna stenbrott ute på öarna där man ser efterlämnade stenar och märken efter klyvningar i klipporna, samt i alla de mossbeväxta stenmurar som avgränsar landskap och odlingsmark och tillkommit genom hårt arbete.

Att se en värld i ett korn av sand, börjar en berömd dikt av 1700-talspoeten William Blake. Enligt Blake kunde ett enda sandkorn rymma hela livet, all tid och all evighet. Dominika Skutnik är en konstnär som ser det oerhörda i ett sandkorn, i en näve grus eller i en sten. I en serie fotografier som följer arbetsprocessen har stenar på båda sidor Östersjön fått egna röster och porträtt genom fotograf Marek Frankowski.
I fotografierna uppmärksammas den stora skalan i de små processerna, och tvärtom. Att se Vintergatan i ett stenbrott; en bergsbildning i rymden, eller förvillas av färgtoner, proportioner och skalor skapar en atmosfär av mikro- och makrokosmos. 

I utställningen visas också fotografier som hämtar sin inspiration i den asiatiska konstformen Suiseki i vilken en upphittad sten lyfts fram som konst och laddat objekt och visas i artificiella miljöer. Stenarna blir åtrådda för sin skönhet eller meditiativa och andliga kraft.

Roadside Monument är en skiss på ett monumentalt verk som tog sin början när Dominika Skutnik deltog på det konstnärliga residenset A.I.R. Blekinge förra hösten. Skissen visas som ett transparent tryck på 10 meter textil i utställningen. Det första Dominika Skutnik observerade när vi körde på E22 från Karlskrona till Ronneby var de passager mellan de lodräta klippväggarna som sprängts fram i bergen. Dominika Skutnik såg det som stora sår genom de berg som vi huggit ut för att skapa plats för bilar och resor.

En av dessa bergväggar vill Dominika Skutnik slipa och polera med diamantslip och på så sätt lyfta fram dess färg och egenskaper. Med respekt för stenen vill hon inte slipa hela bergsväggen plant, utan göra det i sektioner, i olika riktningar, som en slipad diamants yta som kan fånga ljusets reflexer.

Det är som en hommage till bergen, till det vulkaniska, till den eldfödda graniten.

Det är inte för att skapa en turistattraktion eller en plats för naturbeundran. Man kan inte stanna på motorvägen. Verket syns bara i ögonvrån. Det är ett nytt sätt att se på konst. Det extrema slow-motion-förloppet i bergbildningen kontrasteras mot passagen.

Vissa naturplatser blir turistattraktioner, andra bryr vi oss inte om. De har inte ”det”. Historiskt har vi beundrat bergen, bergstoppar och dramatisk natur inom litteratur, konst och annan kultur. Roadside Monument skulle bli en del av porten till Europa och en passage genom Sverige för människor som rör sig mellan olika kulturer.
 
Roadside Monument skulle bli ett icke-monument eller en en icke-plats. En upplevelse av en passage mellan klippor, eller en upplevelse av ett konstverk?

Dominika Skutnik bor och arbetar i Gdansk och tog sin examen från Konstakademien i samma stad. Hon har bl.a. arbetat med installationer med material från varvet i Gdansk, med saltskulpturer på befästningar i England, installation i skogsområden i Finland och ”Halsband för ett berg” i Ryssland där hon fäste ädelstenar som ett monumentalt halsband på ett berg i ett otillgängligt skogområde. Halsbandet blir en hemlig skatt i naturen där hon lämnat sitt verk. Alla, eller ingen äger dem. När hon gör installationer på konstmuseer är det av lånat material, gärna industriellt material, som hon sedan lämnar tillbaka. Av skulpturen eller installationen finns ingenting kvar.

A.I.R. Blekinge är ett konstnärligt residens med fokus på att skapa långsiktiga relationer med konstnärer från Östersjöländerna och driva av Konst i Blekinge tillsammans med Kulturcentrum.

Utställningen arrangeras av Konst i Blekinge i samarbete med Kulturcentrum Ronneby Konsthall, Polska Institutet i Stockholm och Stena Line.

Mer info om utställningen här.


« Tillbaka
      
Website Security Test