Polen är ett så spännande land att dit kan man resa utan returbiljett, konstaterar Kjell Albin Abrahamson. Efter två hjärtinfarkter återvänder Abrahamson till Polen – landet han ser som en förebild och välbehövlig vitamininjektion, både för sig själv och för Europa. Det är dags att vi vänder blicken åt ett nytt håll i den union där en rad före detta östländer vänder upp och ner på invanda begrepp.
Vad vet vi egentligen om den polska maffian, mutorna och byråkratin? Hur väl bevandrade är vi i den polska kulturen, och känner vi egentligen till påvens bakgrund? Som alltid skriver Abrahamson med stort engagemang och humor om det Europa han känner så väl, men som många av oss andra borde lära känna bättre.
Enkel biljett till Polen är Kjell Albin Abrahamsons sjunde bok. Mest känd är han som utrikeskorrespondent från Moskva, Warszawa och Wien. I dag arbetar Kjell Albin för Sveriges Radio och är nyinflyttad Warszawabo.

"Hans böcker är ett sant nöje att läsa. Man njuter av varje sida. Som reseskildrare står han i en klass för sig."
Gefle Dagblad

Wladyslaw Bartoszewski tog upp striden mot 1900-talets två stora totalitära ideologier, han stred mot den tyska nazismen och mot den sovjetiska kommunismen. Men framför allt utmanade han den allmänna likgiltigheten.
Nazismen besegrades, sovjetkommunismen betvingades men likgiltigheten mot folkmord och undfallenheten mot totalitära regimer finns kvar.
Wladyslaw Bartoszewski har överlevt flera av 1900-talets kataklysmer och han har samtidigt varit en unik och outtröttlig krönikör över den samtida polska historien. Det är inte många länder i världen som har haft privilegiet att vid två tillfällen ha haft en man med sådana erfarenheter och kvalifikationer som utrikesminister.
De minnesanteckningar som Wladyslaw Bartoszewski samlat i denna bok bygger på samtal han fört med den tyske författaren Reinhold Lehmann. När boken nu presenteras på svenska har vi utgått såväl från den tyska originalutgåvan som den uppdaterade polska utgåvan.

Moderniteten skulle bli det stora språnget framåt, in i en värld befriad från ett blint och outgrundligt öde. Men än idag har vi inte kontroll över vad som händer i våra samhällen, lika lite som vi har kontroll över vad som händer på jorden. Kanske saknar vi till och med de verktyg som skulle kunna kontrollera krafterna som formar våra livsvillkor. I Flytande rädsla fortsätter Zygmunt Bauman den utforskning av modernitetens ambivalenser, av dess löften och hot, av dess framsteg och katastrofer, som gjort honom till en av vår tids mest uppmärksammade sociologiska skriftställare. Vi lever idag, hävdar han, i en rädslans tid. Både naturen och andra människor väcker farhågor. Rädslan närs av naturkatastrofer, miljöförstöring och förgiftad mat, av våldsbrott och terrorattacker. Men det finns också en tredje zon, en grå och ännu namnlös zon, varifrån hoten inte är alltigenom naturliga, inte alltigenom mänskliga, utan naturliga och mänskliga på en och samma gång, men inte riktigt någotdera. Den zon där kraftverk exploderar, bensinkranar sinar, börser kraschar, allsmäktiga företag försvinner tillsammans med jobb man trott vara solida som klippor, där jetplan med sina tusentals säkerhetsanordningar och hundratals passagerare kolliderar med varandra, där marknadsnycker gör de dyrbaraste och mest eftertraktade tillgångar värdelösa och där alla andra slags tänkbara eller otänkbara katastrofer drar ihop sig, redo att övermanna de försiktiga och oförsiktiga lika. Nya faror upptäcks och annonseras ut nästan dagligen – och hur många undflyr inte vår och experternas uppmärksamhet, medan de bereder sig att slå till utan förvarning? Rädslan, säger Baumann, är »en av de mest ödesdigra av de många demoner som bygger bo i vår tids öppna samhällen». Hur ska dessa samhällen hantera osäkerheten i nuet och om framtiden? Kan de återvinna en kontroll som tycks ha glidit dem ur händerna, kan de återvinna en självtillit liknande den som var förknippad med modernitetens löften? Zygmunt Bauman är professor emeritus i sociologi vid universiteten i Warszawa och Leeds.

En av de mest dramatiska händelserna i 1900-talets historia var upproret i Warszawa 1944 mot den tyska militären i andra världskrigets slutskede. Denna briljanta skildring är ett resultat av Norman Davies unika kunskap om europeisk och polsk historia samt om de inblandade personerna.
I augusti 1944 tycktes Warszawa vara det sista hindret i den sovjetiska Röda arméns framryckning mot Berlin. När den trängt tillbaka tyska Wehrmacht till floden Wisla trodde Warszawas befolkning att räddningen var nära. De trodde de västliga ledarna också. Motståndsrörelsen kunde uppbåda 40 000 man ut på gatorna för att driva ut de hatade tyskarna, men Stalin ansåg att det var bäst att inte samarbeta, så Röda armén kom inte till undsättning utan stannade på sin plats utanför Warszawa. Wehrmacht hann omgruppera sig och Hitler beordrade att staden och dess invånare skulle krossas.
I 63 dagar stred motståndsrörelsen mot fienden, på gatorna, i källare och avloppstrummor. Stadsdelarna förvandlades en efter en till ruinhögar inför ögonen på de ryska trupperna på andra sidan floden. Polens västliga allierade uttryckte sitt beklagande menkunde ingenting göra. 150 000 civila Warszawabor dödades, 7 000 polska motståndsmän sårades, 16 000–20 000 av dem miste livet eller saknades. Deras offer var förgäves. Hitlers order verkställdes. Polen skulle inte komma att styras av polacker.
I denna framställning insprängs memoarer från överlevande, och tillsammans med 150 foton, appendix med kartor, noter och register blir Norman Davies mångfasetterade skildring av denna katastrof en levande och gripande berättelse.

En grundläggande bok om Polen. Här skildras landets brokiga historia och den polska statens uppkomst. Läsaren konfronteras både med Polens bild av Europa, det västra, och Västeuropas bild av Polen genom tiderna. En stor del ägnas åt det moderna Polen och dess utveckling med vägen in i EU. Starka personligheter skildras, från svenskkungen Sigismund till påven och Solidaritets ledarfigurer.

Läsaren konfronteras här både med Polens bild av Västeuropa och Västeuropas bild av Polen genom tiderna. Ur nordisk synvinkel är det särskilt intressant att se hur polska arkeologer behandlar den gotiska invandringen samt att ta del av nya och spännande rön om vikingarnas obestridliga närvaro i landet. Det svenska perspektivet syns också i avsnitt om Polens relationer till Norden under 1500-, 1600- och 1700-talen. Boken bygger delvis på Polen i Europa från 2005. Peter Johnsson är historiker och journalist.

Den 5 mars 1940 beslöt det sovjetiska kommunistpartiets politbyrå att 15 000 polska officerare som sedan andra världskrigets början hölls fångna i tre olika läger skulle avrättas tillsammans med ytterligare 11 000 polska fångar. Avrättningarna, som inleddes i april, skedde genom nackskott. Det symboliska namnet för dessa mord har blivit "Katyn" – det skogsområde utanför Smolensk där en tredjedel av officerarna avrättades. Senare under kriget hävdade Stalin att morden begåtts av Tyskland, som invaderade Smolensk-området. Stalins lögn om morden i Katyn blev till en av de mest omhuldade och seglivade lögnerna i det kommunistiska Sovjetunionen. Det dröjde fram till 1990 innan Ryssland erkände att avrättningarna skett på Stalins order. Då överlämnades dokumenten till den polska regeringen. Detta är den första bok som beskriver helheten och är i högsta grad en politisk historia.